Mitt liv är ganska lugnt och tyst, om man bortser från allt ljud och oljud som en treåring kan tänkas åstadkomma. Jag är ganska tillfreds med det, allt liv och rörelse som en gång fanns i mitt liv i form av fester och pubrundor känns mindre och mindre tilltalande allteftersom åren går. Ibland faller lusten på, men den försvinner snabbt när jag så lite som kör bil genom stan en lördagkväll. Det är inget för mig längre, helt enkelt. Visst kan jag tänka mig att sitta på en pub och dricka i goda vänners lag, men då ska det vara en liten och gemytlig pub utan discodunk och fulla tonåringar. Samtidigt kan jag känna att jag behöver få in lite nya friska vindar i det annars så stillsamma livet. Socialt behöver jag inte särskilt mycket stimulans för att vara nöjd, och min man och min familj tillför i regel vad jag behöver. Men det är de där gångerna när jag kan känna att fan vad schysst det vore att hitta några likasinnade. Som helst stannar hemma och spelar ett spel, kollar på film eller vad det nu kan vara. Någon som inte dras till farten och fläkten där ute, i livet. Det är lite lustigt, för normalt anser jag mig vara ganska intelligent, men i och med min senaste insikt om just detta, som är fruktansvärt uppenbar, så känner jag mig lite trögtänkt.
Jag har varit frustrerad över dilemmat i att hitta sådana människor, och tänkt om och om igen att man kanske skulle gå ut någon helg och se om det finns någon som vill umgås med ett par torrbollar som oss. Jag har aldrig kommit till skott, snarare uppgivet konstaterat att det är en omöjlig uppgift eftersom mina social skills knappast är finslipade. Så slog det mig när jag jobbade i helgen... tro på fan att man inte hittar några likasinnade... de sitter ju hemma själva och tänker säkert samma sak! Vilket snille man kände sig som, när det tog så ofantligt lång tid att inse det enkla faktumet. Vad man ska göra åt saken är ju en annan fråga.
Man kanske skulle skriva en kontaktannons: Gifta, folkskygga, verklighetsflyende ungdomar, med oftast ganska stabila psyken söker andra likasinnade att gömma sig från världen med!
Haha, skulle nog få en del intressanta svar på den!
Men just nu är jag ändå rätt nöjd på den sociala fronten, har jobbat hela helgen med söta tanter som pratar och skrattar mest hela tiden. Då är det skönt att gömma sig hemma utan annat folk än de som hör hemma där.
Har inte tagit några bilder på länge, så jag lägger upp ett par jag hittat vid någon internetstrapats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar