Jag skrev ett ganska långt inlägg här om hur det känns just nu. Men eftersom jag är väldigt, väldigt mån om min integritet och mitt privatliv så tog jag bort det.
Men en kort liten samanfattning, något taget ur sitt sammanhang låter jag stå kvar...
"Att hela tiden kämpa för att livet inte ska krackelera, och samtidigt behöva rättfärdiga sin situation för omvärlden om och om igen blir väldigt slitsamt."
That 'bout sums it up.
Edit: Titeln är inte helt korrekt, för ensam dör jag inte.. min man har jag alltid som förstår! Ville bara undanröja eventuella missförstånd!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
..du är inte dum du. :)
Skicka en kommentar