Nathalie har varit dryga halvåret på dagis, och trivs som fisken i vattnet. Hon har fått en "bästa kompis" och tjatar om att få gå till skolan de dagar hon är ledig. Det är viktigt det där med att det heter skola, och inte dagis. Hon har bestämt så!
För egen del är det lyxigt att ha henne där, fem av sex dagar är jag ledig medan hon är där vilket har öppnat för helt nya möjligheter. Förvisso har det mest inneburit att jag har en relativt normal "städrytm", eftersom det är mycket skönare att städa när hon inte hänger i kjolarna! Någon enstaka gång har det blivit en tur på stan eller en välbehövd tupplur efter avlämningen på dagis.
Det där med jobb har ju också förändrats en del, och till det bättre dessutom. Den 1:a december fick jag fast anställning på Konsum, om än bara 50% så är det en regelbunden lönecheck varje månad som i regel drygas ut lite med extratimmar när det erbjuds. Det är nästan orimligt så mycket lägre min stressnivå är nu jämfört med ifjol vid den här tiden. Får mig att undra hur jag överhuvudtaget kunde fungera på en relativt normal nivå. Men det var då, och nu är livet riktigt behagligt. Bara känslan av att ha framförhållning längre än en vecka är så tillfredsställande. "Arbeit macht frei" är kanske en osmaklig beskrivning, men precis så känns det. Jag har sällan kännt mig så fri och så trygg på samma gång. Inte i vuxen ålder, det kan jag lova.
Förhoppningarna om 2010 ligger nog mest i att J's utredning kommer igång, så det här vacuumet vi verkar sväva i släpper. Just nu är han fullt upptagen med Zealotry, inspelning av nya skivan är i princip klar och väntar på tryckning, en website är under konstruktion och under helgen som var hade vi fotosession i köket med samtliga medlemmar. Så livet som sjukskriven verkar vara allt annat än lugnt!
Till sist har vi fått tillskott i familjen, igen, den här gången med tre nya individer. Mephisto blev påkörd den 29:e september ifjol, så nu den 5:e januari hämtade vi en ny kisse. Bara 8 veckor gammal kom den här tussen in i våra liv:
Sen kom även två andra typer samma dag, nämligen Kaj och Börje eller Kai och Boijje om man ska vara dialektal.
