1,7 på trötthetsskalan

Högskoleprov idag. Det gick väldigt mycket som förra gången. Fick 3 poäng mindre. Det sägs att man generellt alltid lyckas bättre andra gång man skriver provet, men det gällde visst inte mig. Jag peakade på 1,7 och tangerade det idag. Hade ingen känsla för om det gått bättre eller sämre, kändes ungefär som sist, så jag är varken besviken eller nöjd. Känns mest som att jag just wastat 350 kronor och en hel dag inklusive huvudvärk för att bekräfta att jag kan lika mycket nu som då. Nåja, kan ju vara nyttigt att få gnugga geniknölarna ett par gånger om året.

Nu väntar ett par veckor med intensivt jobbande. Går ut hårt imorgon, 7.30-22.15. Men oj vilka pengar! 100% OB på söndagar säger man inte nej till. Borde bli runt 11 timmar effektiv arbetstid imorgon, alltså lön för 22 timmar. Inte dumt alls.

Ikväll hälsar Fredrik på, det spelas in sång på nya Zealotry-albumet, och Nathalie är nöjdast. Nu sover hon förvisso, men förmodligen med ett litet leende på läpparna. Hon tycker om Fredrik!
Själv sitter jag som en hösäck framför datorn med en godispåse bredvid mig. Orkar varken till eller från, men det känns okej att vara trött idag. Jag har arbetat mig till den här tröttheten, minsann!

Vårsol, gråtande snögubbar och kladdkakebak

En rätt uppiggande dag idag. Städade igår, så det var skönt att kliva upp till ett i alla fall delvis städat hus (övervåningen blir alltid lidande). Åt frukost, vek tvätt och landade sedan vid datorn. Tittade på ett avsnitt av Gilmore Girls (japp, jag är fast i träsket... igen) men kände mig rastlös, så jag bylsade på oss ytterkläder och gick ut i solen. Skottade undan lite tung blötsnö och byggde sedan en fasligt snygg snögubbe med hatt och torra rosenblad att täcka vissa utvalda delar med. Haha, lite weird måste jag ju få vara! De blev kortvariga dock, vårsolen hade andra planer och både ansikten och hatt rann iväg.
Emma ringde och kom förbi en sväng, så vi surrade en stund och Nathalie fick ha lite snöbollskrig. Vi gick in och fikade, slöade vid datorn en stund och sen blev det middag. Uppvärmd köttfärs sen igår och spaghetti. Inte någon gormetmiddag, men vi blev mätta.

Efter diskning och undanplockning kände jag mig inspirerad i mitt rena kök och bläddrade i min kladdkaksbok som jag köpte på bokrean. Hittade en variant av kladdkaka som kallades sega chokladrutor. Sagt och gjort, bakningen var i full färd.



Som synes en mycket hjälpsam liten dam. Åtminstone vad gällde rengöring av slickepott och vispar! En tur till Konsum för att inhandla grädde och sen blev det kalas!

Har känt mig ledig och fått göra vad jag känt för, känns rent av lyxigt!

Min lilla Harry Potter

Jag tror jag gått och blivit nykär. Inte i min man, tyvärr, men ändå absolut regelrätt nykär. Inatt fick jag en plötslig abstinens efter Natti. Jag kastade mig ur sängen och hämtade en sovande snart 4-årig liten ängel och bäddade ner henne mellan oss. Sen låg jag och bara njöt, luktade på och höll om henne i minst 1½ timme. Kunde inte få nog, kärleken bara flödade.
Jag behövde en Nathalie-fix, var så långt under ytan utan henne tätt intill. Och det är inte helt lätt att få gosa någon längre stund med en liten dam som har fullt upp med att utforska livet. Då får man passa på när hon sover! Haha..
Så jag är "nykär" i min dotter. Klart jag alltid älskat henne kopiöst, men just nu orsakar hon ovanligt höga endorfindoser i min annars härjade hjärna. Tittade på henne bara nu, där hon sitter med stora hörlurar framför datorn och tittar på Care Bears. Hon log lite när hon såg att jag iakttog henne men var snart förlorad i krambjörnarnas puttinuttiga värld. Jag smälte och fick infallet att skriva ner hur mycket jag älskar min dotter och hur lycklig hon gör mig. För ibland känns det som jag glömmer att visa det, för henne och för världen, när det är så mycket annat som trycker på. Det är så lätt att förlora sig i sig själv och alla problem som verkar vilja hopa sig, men så kvicknar man till och känner hur hennes livsgnista smittar av sig och all ångest och alla kval är som bortblåsta.



Vi konstaterade utan tvekan att om det finns magi i världen, så finns den i vår lilla tös. Hon fullkomligt strålar och skänker oss alla, föräldrar mor- och farföräldrar en oändlig lycka. Vem bryr sig vart livet för oss, bara hon får följa med!

Uppgivenhet

Nej, nu går det inte längre. Jag pallar inte med alltihop så nu måste något bort. Att sluta jobba är inte ett alternativ, så då är det skolan kvar. Vet inte alls hur jag ska lösa detta, kan inte bara hoppa av, då blir jag återbetalningsskyldig. Det vill säga, jag måste punga ut med hela studielånet jag fått från årsskiftet, vilket jag skulle tippa ligger på minst 6000 kronor. Inget man har liggande direkt. Så jag vet inte alls vad jag ska göra.

Ska prata med studievägledare och ev. lärare imorgon, se om man kan lösa det på något vis. Kanske sänka ambitionsnivån något, sträva efter ett lägra betyg, bara såpass att jag klarar kurserna. Men det går isär med den jag är, jag vill lyckas, vara bäst och klara allt. Det börjar bli dags att inse att jag inte klarar allt, inte på en gång. Jag vet att jag kan, men jag orkar inte.

There, I said it. Jag orkar inte.

Flykten

En trevlig helg, god mat, gott sällskap, good fun. Fredrik har hälsat på, Tiger en blixtvisit, fläskfilé, pizza, dricka gott, spela nostalgi, prata strunt och allvar. Och som pricken över i:et har Nathalie varit hos morfar och senare farmor hela helgen. Semester från livet helt enkelt. Jag lyckades förtränga vardagen fullständigt, inte en gnutta ångest har fått existera. Men nu är helgen över, ångesten tillbaka och världen står kvar där den stod.
På hög ligger hemprov i Kemi B, uppsats i Nk B och jobb väntar på tisdag. Och CSN dröjer med besked. Att få dåliga besked känns bättre än att inte veta alls. Då kan man strukturera, anpassa, bli förbannad och hitta en utväg. Nu vet man inte vilken fot man skall stå på, väntar lättnad eller benbrott?
Jag saknar Nathalie.

På västfronten intet nytt... nu heller

Det händer inte så mycket just nu, jag jobbar nästan jämt, går i skolan när jag inte jobbar (sällan med andra ord) och övrig tid försöker jag sova och möjligen äta. I helgen har jag dock varit ledig, både lördag och söndag, hör och häpna! Den tiden har spenderats till sovning, slappning och matlagning. Helt otroligt skönt och välbehövligt!

Imorgon börjar dock allvaret igen, mer jobb. Har åtminstone lov från skolan hela veckan, så jag missar inget där. Dock ligger ett hemprov och ett arbete och väntar snällt.

På det mindre fysiska planet går vi mest i väntans tider, och det med tanke på den kommande domen om vår framtida ekonomi. Total förödelse eller någon form av överkomlig levnadsstandard? Vi får se.

Tills dess, duscha, sova, jobba.