Jag är så outgrundligt trött just nu, och jag orkar inte alls sitta här och skriva blogg. Men jag har inget annat som jag orkar göra heller, medan jag väntar på House och Heroes så jag får gå och lägga mig.
Dagen har varit lite... hektisk. Igår klockan 16 fick vi veta att de skulle komma klockan 7 nästa morgon och installera fjärrvärme. Great! Men... det innebar också att jag igårkväll fick tömma tvättstugan (läs: knuffa in alla saker i ett hörn där de inte skulle gå/arbeta), samt pensionärskuvösen så de skulle kunna bära in/ut pannor/växlare. Innan 22 var allt klart, och vi tog oss varsin kopp te. Konstaterade då att vi borde sova, så vi kunde ta oss upp i tid för att äta frukost och dylikt. Alltså ställa väckaren på halv sex. Men det är ju okej. Om man går och lägger sig strax efter tio. Men det gjorde vi givetvis inte. Vi hamnade i en lång och utdragen kemidiskussion och kom oss inte isäng förrän närmare midnatt. Då slängde vi på en film, som vi båda sett, i hopp om att lyckas somna till den. Gick mindre bra. Jag missade sista biten, kanske en halvtimme. Så, efter 3½-4 timmars sömn masade vi oss upp, gjorde välling åt Nathalie som var mer sovande än vaken medan hon åt och efteråt konstaterade "Natti 'ka äta frukost, å' sen sova" - för så tidigt har hon inte varit uppe sen hon var lill-liten!
Sedan har det borrats, svetsats, krökts och kånkats. Jag var rätt passiv, men än dock där hela tiden eller åtminstone i närheten. Vid halv tre skjutsade jag Carolina till stan, och fortsatte sedan mitt passiva deltagande. Någon gång ibland fick man rycka in när de behövde handdukar/brädor/slangar. Framåt klockan fyra började det verka färdigt, och jag började känna mig stressad. Skulle ju på barnkalas runt den tiden, då Vincent gått och blivit två bast!
Självklart jäklades det, och vi fick ingen värme på elementen. Men efter diverse luftningar gav det med sig på nästan alla element, så grabbarna och min far kunde åka hem. Jag lagade mat, vi åt, snyggade till oss lite och så blev det barnkalas med tårta! Nathalie hade utan tvekan 100% roligt nästan hela tiden, förutom när hon ramlade och slog huvudet samtidigt som hon var väldigt kissnödig. Hon lyckades hålla sig, men medan tårarna sprutade inne på toaletten och jag försökte få av henne strumpbyxorna höll hon upp klänningen och utbrast förtvivlat: "Inte kiss på klänningen!" Hur älskar man inte en sådan kommentar? Det viktigaste av allt var att klänningen inte skulle bli smutsig!
Vi gav upp rätt tidigt, Nathalie var helt slut efter att ha klivit upp minst 2 timmar tidigare än vanligt, och sedan ha folk springandes i huset hela dagen och till sist hänga med stora och små barn mellan tårtintag och lekar! Men nöjd var hon, om än inte då jag meddelade att vi skulle gå hem.
Nu sover hon, garanterat tungt. Och säkert länge. För min del är det detsamma, jag har skola klockan åtta imorgon. Det är mindre bra. Får se hur det går med det. Sen kommer pappa med släpvagnen för att forsla bort den gamla elpannan till Må. De som hämtar grovsopor/hemelektronik tar nämligen inte elpannor. För att de räknas som "fasta installationer" eller något dylikt. Det dummaste jag hört på länge! Det är i stort sett samma form som ett kylskåp, och innehåller garanterat inte något konstigare än ett kylskåp gör! Argh...
Efter det ska Nathalie eventuellt sova hos Farmor. Vore skönt med en sovmorgon, men visiten blir väldigt kort så frågan är om det är värt besväret. Vi får se.
... och nu gav jag upp. God natt!
onsdag 26 november 2008
söndag 23 november 2008
Katter och knark!
Jag har insett att min fetlagda katt (Mephisto) är alkenist! (Inte alkemist, alkenist!) Alltså, han är som en alkoholist, men det är inte alkohol han är beroende av, det är alkener, närmare bestämt polyeten! Polyeten är i grunden etan (C2H6), det andra kolvätet och det som etanol består av. Polyeten används för att göra plastpåsar. Så min kisse är besatt av plastpåsar. Han nosar, slickar och stångar plastpåsarna som om de vore hans livssubstans! Han är knäpp!
Min mors gamla katt Selma, som dog av hög ålder för några år sedan, hade en liknande last. Hon var morotist! Hon blev helt knäpp om hon hittade en påse morötter. Hon låg och åmade sig på påsen, tuggade och gnuggade och blev alldeles upprymd. Över morötter! Katter överlag är knäppa, utan tvekan.
Allt det där låg jag och funderade över och roade mig med nu när jag vaknade. Så kan det gå när Nathalie inte är hemma, då har man tid att flumma och underhålla sig med nonsens!
Och jag kände mig rätt nöjd över kemislutsaten kring Mephistos påssnusande. Någonting har alltså fastnat där bak i huvudet av alla kemilektioner jag haft under hösten!
Det är intressant hur stor skillnad en lärare kan göra för ett ämne. På gymnasiet var kemi förvisso intressant, men intresset tog alltid slut när man gick utanför klassrummet. Nu, på Komvux, där jag har Christina Lindh, känner jag mig rent utav motiverad att läsa kemi, och kommer därför att läsa B-kursen i vår. Hon är utan tvekan den mest pedagogiska lärare jag haft. Går man på alla lektioner behöver man inte ens plugga inför proven, men missar man en lektion så är det inte helt utan vånda man sitter och traglar sig igenom avsnitten i boken. Helt sjukt kompetent är hon! Och jag har haft många bra lärare i mina dagar, men ingen så inspirerande som hon! En eloge till henne.
Nu har jag 3½ timme kvar av ledigheten, sedan bär det av till jobbet. 15-22 blir det idag, vilket innebär en smaskig summa pengar, men en mycket trött Zarah! Men det får man ta när ekonomin går på sparlåga. Ska göra mig lite frukost och spela lite Warhammer innan jag måste dra på mig rödskjortan och tina upp bilen! Den blev för övrigt uppiffad igår när jag var hem till min far. Motorvärmaruttaget är lokaliserat, slangarna till spolarvätskan är fastsatta, och jag tvättade av bilen, så nu är den blank och fin för första gången på ett par månader! Nu återstår bara att köpa motorvärmarkabel, av slaget Defa. Ca 400:- enligt utsaga! Gah! Människor är inte riktigt kloka. Men jag har å andra sidan igen det i längden. Bilen drar ansenligt mycket mer bensin vid kallstarter. Nära 1,3 l/mil. Tur att bensinpriset gått ner!
Over and out
Min mors gamla katt Selma, som dog av hög ålder för några år sedan, hade en liknande last. Hon var morotist! Hon blev helt knäpp om hon hittade en påse morötter. Hon låg och åmade sig på påsen, tuggade och gnuggade och blev alldeles upprymd. Över morötter! Katter överlag är knäppa, utan tvekan.
Allt det där låg jag och funderade över och roade mig med nu när jag vaknade. Så kan det gå när Nathalie inte är hemma, då har man tid att flumma och underhålla sig med nonsens!
Och jag kände mig rätt nöjd över kemislutsaten kring Mephistos påssnusande. Någonting har alltså fastnat där bak i huvudet av alla kemilektioner jag haft under hösten!
Det är intressant hur stor skillnad en lärare kan göra för ett ämne. På gymnasiet var kemi förvisso intressant, men intresset tog alltid slut när man gick utanför klassrummet. Nu, på Komvux, där jag har Christina Lindh, känner jag mig rent utav motiverad att läsa kemi, och kommer därför att läsa B-kursen i vår. Hon är utan tvekan den mest pedagogiska lärare jag haft. Går man på alla lektioner behöver man inte ens plugga inför proven, men missar man en lektion så är det inte helt utan vånda man sitter och traglar sig igenom avsnitten i boken. Helt sjukt kompetent är hon! Och jag har haft många bra lärare i mina dagar, men ingen så inspirerande som hon! En eloge till henne.
Nu har jag 3½ timme kvar av ledigheten, sedan bär det av till jobbet. 15-22 blir det idag, vilket innebär en smaskig summa pengar, men en mycket trött Zarah! Men det får man ta när ekonomin går på sparlåga. Ska göra mig lite frukost och spela lite Warhammer innan jag måste dra på mig rödskjortan och tina upp bilen! Den blev för övrigt uppiffad igår när jag var hem till min far. Motorvärmaruttaget är lokaliserat, slangarna till spolarvätskan är fastsatta, och jag tvättade av bilen, så nu är den blank och fin för första gången på ett par månader! Nu återstår bara att köpa motorvärmarkabel, av slaget Defa. Ca 400:- enligt utsaga! Gah! Människor är inte riktigt kloka. Men jag har å andra sidan igen det i längden. Bilen drar ansenligt mycket mer bensin vid kallstarter. Nära 1,3 l/mil. Tur att bensinpriset gått ner!
Over and out
torsdag 20 november 2008
Ett jäkla gnällande blir det
Så är det helg för min del. Skönt att få ta det lugnt en stund. Har nästan inget skolarbete som hänger över mig heller. Några små saker bara, som jag egentligen har hela terminen på mig att göra färdigt. Kan nog bli lite jobb på söndag, chefen frågade om jag var ledig när jag var in och handlade idag. Han skulle höra av sig om tid senare. Pengarna känns onekligen som en skänk från... ja, någonstans. Men jag känner mig inte alls särskilt peppad, med förkylningstendenser och allmän trötthet. Det lär inte stoppa mig, men jag kommer garanterat spendera en del tid med att gnälla lite extra för att jag inte orkar.
Vill egentligen ordna en liten myskväll med något gott och äta och kanske någon film eller så. Men veden är slut, så det är för kallt, jag har ingen ork att fixa det där ätbara, och något färdigt har vi inte. Dessutom känner jag mig smutsig, men jag orkar inte duscha heller. Särskilt som vattnet bara är halvvarmt när jag inte eldat något. Jag har åtminstone två chokladbollar kvar, men det är ju bara en munsbit, och en väldigt liten sådan när det är mer än en mun som ska mättas!
Har märkt att det ofta är ett genomgående tema i väldigt många bloggar, att man skriver som mest när man mår som sämst. Man skriver om irritationsmoment, krämpor, oro, sorg.. ja, you name it. Det finns undantag, såklart, men väldigt ofta lutar det åt det hållet. Jag märker att jag gör detsamma, de gånger jag bara rapporterar neutrala eller rent av bra saker blir inläggen ofta korta och med bilder. Men när jag känner mig trött, stressad, arg eller vad det nu kan vara så kan jag skriva tills tangentbordet ger upp.
Men just idag känner jag mig ändå lite mer neutral än tidigare dagar. Har nog lite feber, för jag sitter och funderar på små och flummiga insikter som dyker upp här och där. För stunden brukar de dessutom verka fulla av visdom och objektivitet, men när jag kvicknat till lite inser jag ofta att jag bara fastnat i en tankebana och inte tagit nödvändiga saker i åtanke. Som tur är har jag ganska långt mellan tanke och handling i sådana fall, så jag hinner inte exponera skiten för världen särskilt ofta!
Nathalie är i alla fall piggare, nästan lite för pigg för sina hängiga föräldrar! Men det är ju alltid skönt när ens barn inte är så sjuka att de inte ens har matlust! (För de som känner min dotter vet att hennes aptit inte går av för hackor!) Kokade kornmjölspalt i förrgår, som hon älskar (näst efter pannkakor), och hon åt "bara" upp halva portionen! Går knappast någon nöd på henne, men det är onekligen ett tydligt tecken på att hon var ordentligt hängig!
Imorgon blir det nog en tur upp till Gideåbruk för att fixa lite med bilen, och så stannar Nathalie hos Moffa över natten om det går som det är tänkt. Vore underbart med sovmorgon på lördag! Bara de inte ringer från jobbet och väcker en.. inte för att jag inte vill jobba, ringer de så tackar jag ja. Men jag vill ännu hellre sova!
Ska gå och se om det inte finns något att knapra på, så känns kvällen i alla fall lite mysigare! Nathalie har just beställt en banan, och det kan vi ju åtminstone ordna! Haha, vilken fest :P
Vill egentligen ordna en liten myskväll med något gott och äta och kanske någon film eller så. Men veden är slut, så det är för kallt, jag har ingen ork att fixa det där ätbara, och något färdigt har vi inte. Dessutom känner jag mig smutsig, men jag orkar inte duscha heller. Särskilt som vattnet bara är halvvarmt när jag inte eldat något. Jag har åtminstone två chokladbollar kvar, men det är ju bara en munsbit, och en väldigt liten sådan när det är mer än en mun som ska mättas!
Har märkt att det ofta är ett genomgående tema i väldigt många bloggar, att man skriver som mest när man mår som sämst. Man skriver om irritationsmoment, krämpor, oro, sorg.. ja, you name it. Det finns undantag, såklart, men väldigt ofta lutar det åt det hållet. Jag märker att jag gör detsamma, de gånger jag bara rapporterar neutrala eller rent av bra saker blir inläggen ofta korta och med bilder. Men när jag känner mig trött, stressad, arg eller vad det nu kan vara så kan jag skriva tills tangentbordet ger upp.
Men just idag känner jag mig ändå lite mer neutral än tidigare dagar. Har nog lite feber, för jag sitter och funderar på små och flummiga insikter som dyker upp här och där. För stunden brukar de dessutom verka fulla av visdom och objektivitet, men när jag kvicknat till lite inser jag ofta att jag bara fastnat i en tankebana och inte tagit nödvändiga saker i åtanke. Som tur är har jag ganska långt mellan tanke och handling i sådana fall, så jag hinner inte exponera skiten för världen särskilt ofta!
Nathalie är i alla fall piggare, nästan lite för pigg för sina hängiga föräldrar! Men det är ju alltid skönt när ens barn inte är så sjuka att de inte ens har matlust! (För de som känner min dotter vet att hennes aptit inte går av för hackor!) Kokade kornmjölspalt i förrgår, som hon älskar (näst efter pannkakor), och hon åt "bara" upp halva portionen! Går knappast någon nöd på henne, men det är onekligen ett tydligt tecken på att hon var ordentligt hängig!
Imorgon blir det nog en tur upp till Gideåbruk för att fixa lite med bilen, och så stannar Nathalie hos Moffa över natten om det går som det är tänkt. Vore underbart med sovmorgon på lördag! Bara de inte ringer från jobbet och väcker en.. inte för att jag inte vill jobba, ringer de så tackar jag ja. Men jag vill ännu hellre sova!
Ska gå och se om det inte finns något att knapra på, så känns kvällen i alla fall lite mysigare! Nathalie har just beställt en banan, och det kan vi ju åtminstone ordna! Haha, vilken fest :P
onsdag 19 november 2008
Snor, dammsugare och chokladbollar
Många turer blev det med däcken, men nu har vi fastställt att 15"-fälgar passar, fast det står i ägarbeviset att orginal är 14". Det är ett mysterium utan dess like. Jag fick låna en fälg från Carstedts så att jag skulle vara säker på vad det är för fälgar som passar. Så nu återstår att se om det finns några sådana att få tag på till lämplig penning!
Vad annars då? Ja, det var ju det där med datorn. Jag formaterade hårddisken och ominstallerade Windows för att utesluta mjukvaruproblem, och installerade sedan om Warhammer. Spelet slutade "frysa", men nu crashar det med 2-3 minuters intervaller istället. Misstänker dock att det är deras fel den här gången, då en ny patch kom ut idag. Problemen blev betydligt värre efter att jag laddat ned den. Har kontaktat support, så nu är det bara att vänta och se. Man blir lite (läs: mycket) förbannad när man betalat pengar för något, och så kan man inte använda det. Och inte vet man vems fel det är heller! Kan ju lika väl vara något krux med min dator. Den håller ju inte riktigt måttet, så det kanske helt enkelt är det som är problemet. Men då borde det inte ha fungerat så bra som det gjort de föregående 3 veckorna.
För att spä på eländet ytterligare så har Nathalie blivit sjuk, hon har feber och snorar, och det verkar som att jag blir näste man till rakning. Eller snytning kanske passar bättre i sammanhanget. Fördelen är att hon blir hemskt snäll och lydig, hon orkar inte hitta på några hyss. Men jag blir så mammig och hon är ju så ynklig när hon har feber! Men det är en mysig känsla att få bädda ner henne i soffan och servera än det ena än det andra. Jag bakade dessutom chokladbollar idag, (mest för att mitt chokladsug var helt obeskrivligt stort, och börsen påpekade att det vore dumt att impulsshoppa godis just nu) vilket gjorde underverk för den lilla sjuklingen, i alla fall för en stund!
Känner att jag nog inte har så mycket mer än elände att rapportera idag. Är nog förkylningen som får mig att se allt i gråskala. Bland annat. Har för övrigt insett att vi behöver en ny dammsugare. Vi fick en ny av min mor för ett par år sedan. Den beslutade sig för att börja låta som en traktor och lukta bränt lämpligt efter att 2-årsgarantin gått ut. Så nu har vi bara vår gamla, som verkligen suger, och det i negativ bemärkelse.
Önskelistan blir alltså härmed längre:
*Dammsugare med ordentligt sug, som klarar både katthår och riskorn som på något mystiskt vis letar sig in under en viss dams stol för jämnan!
Ser i alla fall fram emot kvällen. Ska spela lite Sims, i brist på Warhammer, och sedan blir det nytt avsnitt av både Heroes och House, helst nedkrypen i sängen!
Nu blir det en rök i kylan och så ska jag nog göra upp en brasa så man inte måste ha yllemössa på sig när man ska sova!
Vad annars då? Ja, det var ju det där med datorn. Jag formaterade hårddisken och ominstallerade Windows för att utesluta mjukvaruproblem, och installerade sedan om Warhammer. Spelet slutade "frysa", men nu crashar det med 2-3 minuters intervaller istället. Misstänker dock att det är deras fel den här gången, då en ny patch kom ut idag. Problemen blev betydligt värre efter att jag laddat ned den. Har kontaktat support, så nu är det bara att vänta och se. Man blir lite (läs: mycket) förbannad när man betalat pengar för något, och så kan man inte använda det. Och inte vet man vems fel det är heller! Kan ju lika väl vara något krux med min dator. Den håller ju inte riktigt måttet, så det kanske helt enkelt är det som är problemet. Men då borde det inte ha fungerat så bra som det gjort de föregående 3 veckorna.
För att spä på eländet ytterligare så har Nathalie blivit sjuk, hon har feber och snorar, och det verkar som att jag blir näste man till rakning. Eller snytning kanske passar bättre i sammanhanget. Fördelen är att hon blir hemskt snäll och lydig, hon orkar inte hitta på några hyss. Men jag blir så mammig och hon är ju så ynklig när hon har feber! Men det är en mysig känsla att få bädda ner henne i soffan och servera än det ena än det andra. Jag bakade dessutom chokladbollar idag, (mest för att mitt chokladsug var helt obeskrivligt stort, och börsen påpekade att det vore dumt att impulsshoppa godis just nu) vilket gjorde underverk för den lilla sjuklingen, i alla fall för en stund!
Känner att jag nog inte har så mycket mer än elände att rapportera idag. Är nog förkylningen som får mig att se allt i gråskala. Bland annat. Har för övrigt insett att vi behöver en ny dammsugare. Vi fick en ny av min mor för ett par år sedan. Den beslutade sig för att börja låta som en traktor och lukta bränt lämpligt efter att 2-årsgarantin gått ut. Så nu har vi bara vår gamla, som verkligen suger, och det i negativ bemärkelse.
Önskelistan blir alltså härmed längre:
*Dammsugare med ordentligt sug, som klarar både katthår och riskorn som på något mystiskt vis letar sig in under en viss dams stol för jämnan!
Ser i alla fall fram emot kvällen. Ska spela lite Sims, i brist på Warhammer, och sedan blir det nytt avsnitt av både Heroes och House, helst nedkrypen i sängen!
Nu blir det en rök i kylan och så ska jag nog göra upp en brasa så man inte måste ha yllemössa på sig när man ska sova!
söndag 16 november 2008
Önskelista 2008 - eller Önsketänkande 2008?
Ja, var ska man börja? Det är inte så mycket som gått rätt idag. Nathalie har varit förhållande vis snäll och duktig (förutom att hon ritade med kritor på väggen i sitt rum innan hon somnade igårkväll), men det är nog just det enda också. Dagen börjar med att vi försöker återuppliva vår server som flat-linat en längre tid. Får igång den, men inte internet. Nåja, tar en paus och går ut för att lägga på de sprillans nya vinterdäcken. Men först sågas det lite ved (den är lite för lång, smått irriterande), eldas och så skottar jag uppfarten och sopar av bilen. Så till däckbytandet. Går smidigt till en början, me den nya hydraliska domkraften och allt. Och så på med första däcket. Men va fan? Det PASSAR JU INTE! ¤!%£@$#?
Ringa till far och bror och styra upp, går det att lämna igen däcken? Jodå, det ska nog gå. Så nu står vi utan vinterdäck. Igen. Har ju året-runt-däck, men jag har inte allt för stor tillit till deras prestanda.
Snurrar dit det gamla däcket och rullar tillbaka vinterdäcken i garaget. In och äter.
Sen var det att ta itu med servern. Efter många om och men inser vi att vi måste formatera om den. Suck. Nåja, det går ju an. Jag lagar mat under tiden. Vi äter. Sen fungerar den som den ska. Yay!
I två dagar har vi velat spela Warhammer Online, men inte kunnat då min kära makes dator hänger sig då han spelar av okänd anledning. Ny patch, nya drivers? Fan vet.
Så nu kör han Vista, men han kan inte ta in internet, därav behovet av servern. Så, vi kör igång spelet, nöjda med att få avsluta dagen med något roligt.
Internetuppkopplingen kekar ihop 3-4 gånger = spelet kastar ut oss.
Så småningom verkar den stabiliserat sig, och vi provar igen. Då kommer vi till stort, elakt irritationsmoment nummer två (däcken var nummer ett): Min dator håller på att så sakteliga skära av sin pulsåder i ett försök att ta livet av sig. Den kraschar, och kraschar, och kraschar. Och när den inte kraschar så fryser den till, allt stannar, och så kommer det igång igen. Det är förvisso bara då jag spelar spel, men det är ju därför jag har eländet! Gah!
Har man då några pengar att lägga på A) Nya vinterdäck (igen) och B) Ny dator? På A svarar vi helst inte, och på B svarar vi fan heller. Varför behöver man alltid mest saker när man har minst pengar?
Så på min önskelista 2008 står följande:
*Nya vinterdäck till Ford Mondeo 2,5i V6 GT 15" eller mer
*Ny dator, i stil med följande specifikationer:
- Moderkort (vad helst som stödjer PCI-E och quad core alt. dual core)
- Processor (helst quad core, men en pigg dual core går också bra)
- Minne (MINST 2 GB)
- Grafikkort (GeForce 8 serien eller uppåt, eller motsvarande ATI)
- Högtalare, då mina glappar mer än Carolina Gynnings urringning!
Vad sägs? Jag har väl varit rätt snäll i år? Inte? Nähä... fan.
Apropå jul, så är ekonomin om möjligt ännu skralar på den biten. Så någon vidare julhandling blir det nog inte. Något till Nathalie förstås, men annars blir det budget, budget, budget! Vi har två välgödda katter om någon önskar sig det. ;)
Eller kanske ett fallfärdigt garage, eller 2 ton barnleksaker, eller, eller, eller... nä, trodde väl inte det. Dammråttor, dah?
Nej, det kanske är lika bra man går och lägger sig så dagen tar slut någon gång. Imorgon blir det spännande att ta sig till skolan, med obeprövade åretrunt-däck. Framförallt blir det spännande att handla på Willys, och sedan se om man tar sig upp för backen! Har fastnat där 2 gånger med Audin, innan jag hade lagt på vinterdäck på den, tidigare år. Uppdaterar om det äventyret nästa gång.. adieu!
Ringa till far och bror och styra upp, går det att lämna igen däcken? Jodå, det ska nog gå. Så nu står vi utan vinterdäck. Igen. Har ju året-runt-däck, men jag har inte allt för stor tillit till deras prestanda.
Snurrar dit det gamla däcket och rullar tillbaka vinterdäcken i garaget. In och äter.
Sen var det att ta itu med servern. Efter många om och men inser vi att vi måste formatera om den. Suck. Nåja, det går ju an. Jag lagar mat under tiden. Vi äter. Sen fungerar den som den ska. Yay!
I två dagar har vi velat spela Warhammer Online, men inte kunnat då min kära makes dator hänger sig då han spelar av okänd anledning. Ny patch, nya drivers? Fan vet.
Så nu kör han Vista, men han kan inte ta in internet, därav behovet av servern. Så, vi kör igång spelet, nöjda med att få avsluta dagen med något roligt.
Internetuppkopplingen kekar ihop 3-4 gånger = spelet kastar ut oss.
Så småningom verkar den stabiliserat sig, och vi provar igen. Då kommer vi till stort, elakt irritationsmoment nummer två (däcken var nummer ett): Min dator håller på att så sakteliga skära av sin pulsåder i ett försök att ta livet av sig. Den kraschar, och kraschar, och kraschar. Och när den inte kraschar så fryser den till, allt stannar, och så kommer det igång igen. Det är förvisso bara då jag spelar spel, men det är ju därför jag har eländet! Gah!
Har man då några pengar att lägga på A) Nya vinterdäck (igen) och B) Ny dator? På A svarar vi helst inte, och på B svarar vi fan heller. Varför behöver man alltid mest saker när man har minst pengar?
Så på min önskelista 2008 står följande:
*Nya vinterdäck till Ford Mondeo 2,5i V6 GT 15" eller mer
*Ny dator, i stil med följande specifikationer:
- Moderkort (vad helst som stödjer PCI-E och quad core alt. dual core)
- Processor (helst quad core, men en pigg dual core går också bra)
- Minne (MINST 2 GB)
- Grafikkort (GeForce 8 serien eller uppåt, eller motsvarande ATI)
- Högtalare, då mina glappar mer än Carolina Gynnings urringning!
Vad sägs? Jag har väl varit rätt snäll i år? Inte? Nähä... fan.
Apropå jul, så är ekonomin om möjligt ännu skralar på den biten. Så någon vidare julhandling blir det nog inte. Något till Nathalie förstås, men annars blir det budget, budget, budget! Vi har två välgödda katter om någon önskar sig det. ;)
Eller kanske ett fallfärdigt garage, eller 2 ton barnleksaker, eller, eller, eller... nä, trodde väl inte det. Dammråttor, dah?
Nej, det kanske är lika bra man går och lägger sig så dagen tar slut någon gång. Imorgon blir det spännande att ta sig till skolan, med obeprövade åretrunt-däck. Framförallt blir det spännande att handla på Willys, och sedan se om man tar sig upp för backen! Har fastnat där 2 gånger med Audin, innan jag hade lagt på vinterdäck på den, tidigare år. Uppdaterar om det äventyret nästa gång.. adieu!
onsdag 12 november 2008
Sötnöten!
Tog äntligen lite nya bilder på Nathalie idag, och hon var inte helt nöjd med att sitta stilla, som synes på första bilden!
Hon var synnerligen uttråkad!
Men med lite lirkande så kom posern i henne fram!
Sockersöt som vanligt!
tisdag 11 november 2008
Cancer
Det är inte allt för länge sedan som cancer var lihetstecken döden. Kräftan talade man om, och den tog mammor och pappor från sina familjer utan pardon. Jag tror vi lever kvar lite i den tanken, att man dör när man får cancer. Men när jag tänker efter hur många jag känner som haft någon typ av cancer, och överlevt, jämfört med hur många jag känner som haft cancer och dött blir resultatet en rungande seger för överlevarna. Jag känner faktiskt ingen som dött av cancer. Inte vad jag vet i alla fall. Kan på rak arm inte säga vad mina far- och morföräldrar dog av. Men jag tror inte någon av dem hade cancer.
Det är kanske med den vetskapen, att cancer inte längre innebär samma risk, som jag kan leva mitt liv utan rädsla för döden. Jag känner mig inte orolig att dö av cancer, varken nu eller sen. Chansen att jag får cancer någon gång i livet är mycket stor, då min far har opererat bort otaliga cancertumörer (hudcancer) och min mor just opererat bort en cancertumör i bröstet. Jag vet inte hur det är med hudcancer och ärftliget, men helt klart är att jag har samma hudtyp som pappa och därför inte alls är lämpad att dyrka solen i någon större utsträckning.
Bröstcancer är däremot ärftligt, man kan ta blodprov och se om man har anlag för det.
Jag vet inte vad det skulle tjäna till riktigt, det enda som kan komma av det är väl om man får ett negativt resultat. Men jag är inte alls särskilt oroad, jag kollar inte brösten efter knölar varje dag, eller ens särskilt ofta alls. Nu är jag i och för sig nog så ung för att drabbas, men jag känner ingen oro för framtiden heller. Händer det så finns det sjukvård att få, som om den ges i tid kan eliminera alla risker för att cancern ska sprida sig.
Jag är mer orolig för att Nathalie i sådana fall skulle bära på anlagen. Fånigt nog. För samma sjukvård skulle ju då gälla henne. Men hennes liv är mer betydelsefullt än jag kan sätta ord på, så minsta lilla hot gör mig, om än väldigt lite, nojig.
I slutändan har jag givetvis respekt för sjukdomen, jag är inte naiv.
Men jag likställer den inte med döden.
Det är kanske med den vetskapen, att cancer inte längre innebär samma risk, som jag kan leva mitt liv utan rädsla för döden. Jag känner mig inte orolig att dö av cancer, varken nu eller sen. Chansen att jag får cancer någon gång i livet är mycket stor, då min far har opererat bort otaliga cancertumörer (hudcancer) och min mor just opererat bort en cancertumör i bröstet. Jag vet inte hur det är med hudcancer och ärftliget, men helt klart är att jag har samma hudtyp som pappa och därför inte alls är lämpad att dyrka solen i någon större utsträckning.
Bröstcancer är däremot ärftligt, man kan ta blodprov och se om man har anlag för det.
Jag vet inte vad det skulle tjäna till riktigt, det enda som kan komma av det är väl om man får ett negativt resultat. Men jag är inte alls särskilt oroad, jag kollar inte brösten efter knölar varje dag, eller ens särskilt ofta alls. Nu är jag i och för sig nog så ung för att drabbas, men jag känner ingen oro för framtiden heller. Händer det så finns det sjukvård att få, som om den ges i tid kan eliminera alla risker för att cancern ska sprida sig.
Jag är mer orolig för att Nathalie i sådana fall skulle bära på anlagen. Fånigt nog. För samma sjukvård skulle ju då gälla henne. Men hennes liv är mer betydelsefullt än jag kan sätta ord på, så minsta lilla hot gör mig, om än väldigt lite, nojig.
I slutändan har jag givetvis respekt för sjukdomen, jag är inte naiv.
Men jag likställer den inte med döden.
måndag 10 november 2008
Nätfiske, fiskenät
Mitt liv är ganska lugnt och tyst, om man bortser från allt ljud och oljud som en treåring kan tänkas åstadkomma. Jag är ganska tillfreds med det, allt liv och rörelse som en gång fanns i mitt liv i form av fester och pubrundor känns mindre och mindre tilltalande allteftersom åren går. Ibland faller lusten på, men den försvinner snabbt när jag så lite som kör bil genom stan en lördagkväll. Det är inget för mig längre, helt enkelt. Visst kan jag tänka mig att sitta på en pub och dricka i goda vänners lag, men då ska det vara en liten och gemytlig pub utan discodunk och fulla tonåringar. Samtidigt kan jag känna att jag behöver få in lite nya friska vindar i det annars så stillsamma livet. Socialt behöver jag inte särskilt mycket stimulans för att vara nöjd, och min man och min familj tillför i regel vad jag behöver. Men det är de där gångerna när jag kan känna att fan vad schysst det vore att hitta några likasinnade. Som helst stannar hemma och spelar ett spel, kollar på film eller vad det nu kan vara. Någon som inte dras till farten och fläkten där ute, i livet. Det är lite lustigt, för normalt anser jag mig vara ganska intelligent, men i och med min senaste insikt om just detta, som är fruktansvärt uppenbar, så känner jag mig lite trögtänkt.
Jag har varit frustrerad över dilemmat i att hitta sådana människor, och tänkt om och om igen att man kanske skulle gå ut någon helg och se om det finns någon som vill umgås med ett par torrbollar som oss. Jag har aldrig kommit till skott, snarare uppgivet konstaterat att det är en omöjlig uppgift eftersom mina social skills knappast är finslipade. Så slog det mig när jag jobbade i helgen... tro på fan att man inte hittar några likasinnade... de sitter ju hemma själva och tänker säkert samma sak! Vilket snille man kände sig som, när det tog så ofantligt lång tid att inse det enkla faktumet. Vad man ska göra åt saken är ju en annan fråga.
Man kanske skulle skriva en kontaktannons: Gifta, folkskygga, verklighetsflyende ungdomar, med oftast ganska stabila psyken söker andra likasinnade att gömma sig från världen med!
Haha, skulle nog få en del intressanta svar på den!
Men just nu är jag ändå rätt nöjd på den sociala fronten, har jobbat hela helgen med söta tanter som pratar och skrattar mest hela tiden. Då är det skönt att gömma sig hemma utan annat folk än de som hör hemma där.
Har inte tagit några bilder på länge, så jag lägger upp ett par jag hittat vid någon internetstrapats.
söndag 2 november 2008
Oj vad många Natti!
Jag var uttråkad och gjorde ett litet kollage av bilder på Nathalie, som synes. Hennes reaktion var "Oj, vad många Natti!", och det kan man ju inte annat än hålla med om!
Jag dör hellre ensam än i sällskap med oförstående
Jag skrev ett ganska långt inlägg här om hur det känns just nu. Men eftersom jag är väldigt, väldigt mån om min integritet och mitt privatliv så tog jag bort det.
Men en kort liten samanfattning, något taget ur sitt sammanhang låter jag stå kvar...
"Att hela tiden kämpa för att livet inte ska krackelera, och samtidigt behöva rättfärdiga sin situation för omvärlden om och om igen blir väldigt slitsamt."
That 'bout sums it up.
Edit: Titeln är inte helt korrekt, för ensam dör jag inte.. min man har jag alltid som förstår! Ville bara undanröja eventuella missförstånd!
Men en kort liten samanfattning, något taget ur sitt sammanhang låter jag stå kvar...
"Att hela tiden kämpa för att livet inte ska krackelera, och samtidigt behöva rättfärdiga sin situation för omvärlden om och om igen blir väldigt slitsamt."
That 'bout sums it up.
Edit: Titeln är inte helt korrekt, för ensam dör jag inte.. min man har jag alltid som förstår! Ville bara undanröja eventuella missförstånd!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
