Nej, nu går det inte längre. Jag pallar inte med alltihop så nu måste något bort. Att sluta jobba är inte ett alternativ, så då är det skolan kvar. Vet inte alls hur jag ska lösa detta, kan inte bara hoppa av, då blir jag återbetalningsskyldig. Det vill säga, jag måste punga ut med hela studielånet jag fått från årsskiftet, vilket jag skulle tippa ligger på minst 6000 kronor. Inget man har liggande direkt. Så jag vet inte alls vad jag ska göra.
Ska prata med studievägledare och ev. lärare imorgon, se om man kan lösa det på något vis. Kanske sänka ambitionsnivån något, sträva efter ett lägra betyg, bara såpass att jag klarar kurserna. Men det går isär med den jag är, jag vill lyckas, vara bäst och klara allt. Det börjar bli dags att inse att jag inte klarar allt, inte på en gång. Jag vet att jag kan, men jag orkar inte.
There, I said it. Jag orkar inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
suck vad drygt..
Inte lätt. lite moment 22.
Har inte förstått att du klarat av allt så här långt å så länge ändå!!!
Du har verkligen varit en dubbelarbetande kvinna/mor ett bra tag nu!
Ta ett djupt andetag och försök fokusera...vad är viktigast?, Vilket är liksom mera "värt"?
Tror du fixar det här än hur du beslutar....
Kramar!
Ja, det är precis just vad jag försöker göra. Tar mig en ledigdag imorgon, där jag ska ta reda på lite mer fakta och känna efter hur jag ska göra. För jag väljer familjen, och familjen mår inte bra av att jag kör 200% och inte orkar ge dem allt de förtjänar! Visst kan man ibland råka irritation/trötthet/stress gå ut över familjen ibland, men det finns gränser! Så nu har jag nått min, och det känns nästan skönt! Ska bara få det att rymmas i ekonomin, haha!
Tack för era omtankar, vi kommer nog snart på fötter igen! :)
Skicka en kommentar