Min lilla Harry Potter

Jag tror jag gått och blivit nykär. Inte i min man, tyvärr, men ändå absolut regelrätt nykär. Inatt fick jag en plötslig abstinens efter Natti. Jag kastade mig ur sängen och hämtade en sovande snart 4-årig liten ängel och bäddade ner henne mellan oss. Sen låg jag och bara njöt, luktade på och höll om henne i minst 1½ timme. Kunde inte få nog, kärleken bara flödade.
Jag behövde en Nathalie-fix, var så långt under ytan utan henne tätt intill. Och det är inte helt lätt att få gosa någon längre stund med en liten dam som har fullt upp med att utforska livet. Då får man passa på när hon sover! Haha..
Så jag är "nykär" i min dotter. Klart jag alltid älskat henne kopiöst, men just nu orsakar hon ovanligt höga endorfindoser i min annars härjade hjärna. Tittade på henne bara nu, där hon sitter med stora hörlurar framför datorn och tittar på Care Bears. Hon log lite när hon såg att jag iakttog henne men var snart förlorad i krambjörnarnas puttinuttiga värld. Jag smälte och fick infallet att skriva ner hur mycket jag älskar min dotter och hur lycklig hon gör mig. För ibland känns det som jag glömmer att visa det, för henne och för världen, när det är så mycket annat som trycker på. Det är så lätt att förlora sig i sig själv och alla problem som verkar vilja hopa sig, men så kvicknar man till och känner hur hennes livsgnista smittar av sig och all ångest och alla kval är som bortblåsta.



Vi konstaterade utan tvekan att om det finns magi i världen, så finns den i vår lilla tös. Hon fullkomligt strålar och skänker oss alla, föräldrar mor- och farföräldrar en oändlig lycka. Vem bryr sig vart livet för oss, bara hon får följa med!