Sommaren är kort - livet är långt

Så har man jobbat färdigt för den här sommaren, och skolan har kört igång. Schemat är precis så deprimerande som jag föreställde mig tidigare i sommar. Kemi, fysik, naturkunskap, historia och företagsekonomi. För första gången känner jag mig inte förhoppningsfull eller motiverad. Har tappat tron på att jag faktiskt pallar med det här, mest för att det är mycket tuffare ämnen än de jag läst tidigare på komvux. Står konstant i valet och kvalet om jag skulle försöka hitta ett jobb istället, men nu har jag ju redan börjat så då kan jag lika väl fortsätta. Kommer jag inte in efter det här så är det dock kört, då får jag hitta mig ett jobb och fundera vad jag ska göra av livet istället. Kanske Socionom inte är så dumt ändå? Eller? Vi får se.



Har ju en liten fot inne på Konsum, så om jag nästa år inte kommer in på skolan finns en ganska god chans att jag får fast där. Det är ett antal tanter som går i pension 2009, så då finns plats för nytt blod. Att ha en stabil och säker ekonomi känns väldigt lockande just nu.

Pengar har blivit väldigt tröttsamt. Jag har tjänat mer än någonsin förr den här sommaren, och vi har så vi klarar oss en bra tid framöver, men en klumpsumma är inte lika betryggande som återkommande inkomstskurar. Vi klarar oss alltid, men ovissheten tär våldsamt. Dessutom har vi fortfarande lite kvar att betala på bilen, vilket vi kan göra nu, men det är samtidigt lite riskabelt att göra av med hela bufferten då framtiden är oviss.



Det är kanske bättre att vara arbetsmyra än akademiker, åtminstone i den nuvarande situationen för min del. Jag är nog inte så stresstålig som jag en gång var.