Fordrar Ordentlig Reparation Dagligen

Första veckan på jobbet är avklarad. Sju kvarstår alltså. Att jobba på ett sådant ställe som jag gör får mig att inse hur bra jag har det som kommit på vad jag vill spendera mitt resterande liv med, yrkesmässigt talat. Att jobba på Konsum är inget annat än ett vilseledande, tunnelseendeframkallande tidsfördriv som många förlorat sig i. Det slog mig när jag efter jobbet en dag satt ute på altanen och rökte, då jag insåg att gräsmattan behövde klippas, att de dagar jag jobbar finns det inte plats för något annat. Jag planerar in allt annat som måste göras, och som jag vill göra på de få ledigdagar jag har, eftersom de timmar som är kvar då jag kommer hem från jobbet går åt till att varva ned och att sedan i ett zombielikt stadie halvsova vid TV'n eller datorn tills jag masar mig i säng. Nu är det givetvis så att de som faktiskt jobbar mer än åtta veckor per år får in en bättre rutin och både orkar och hinner med mer, för att de måste. Men ändå, att spendera större delen av sin vakna tid på ett ställe som inte tillför något annat än en lönecheck är för mig inte mycket till livskvalitet.


Nu råkar jag trivas rätt bra på Konsum, jag känner mig nyttig och duktig, men atmosfären är långt ifrån trivsam, med bittra och trötta kollegor som glömt vad drömmar var och hur innovation stavas. Ibland blir jag kreativ och produktiv och försöker ge dem lite perspektiv, sprida lite positiv energi, men det går snabbt över. Det enda det kan tänkas leda till är att de snackar ännu mer skit bakom ryggen på mig för att jag tycks veta bäst helt plötsligt. Nej, det är nog enklast att rida på den lilla våg av respekt jag lyckats bygga upp under de fem år jag jobbat där till och från, och utnyttja dess effekt vid väl valda tillfällen.


Jag känner redan nu, efter bara sju dagars arbete hur det suger musten ur mig, både fysiskt och psykiskt. Därav den plötsliga övergången till svenska, hjärnan snurrar inte tillräckligt fort för att spotta fram förståelig engelska. Dessutom har jag insett att de få läsare jag eventuellt har, nog med största sannolikhet är svenskar.


En liten energiboost har jag lyckats få i helgen i alla fall, Nathalie har varit hos fammo, så jag har fått vila, och dessutom fick vi för oss att titta på en ny bil. Vi hittade dessutom en som vi båda föll för ögonblickligen, så nu väntar provkörning och övrig inspektion till helgen innan vi slår till. Priset är egentlige nog så högt för oss, men vi har ordnat det, så innan sommaren är slut äger vi bilen och är helt skuldfria. Fattiga, men skuldfria!


Känns enormt skönt att äntligen ha vår helt egna bil, utan inblandning av min far, annat än hans "goda råd" om att vi borde köpa en Audi, eller kanske en Toyota (han äger X antal Audi och en Toyota), et cetera. Den medför förståss lite högre omkostnader, V6:or drar ju lite mer bränsle än en V5:a, och försäkringen blir aningens högre... but that shit can't bring me down now!

Här är några smakprov hur vår eventuella nya pärla ser ut!

Min fars reaktion på att vi tittar på en Ford var: "Vet du vad Ford betyder? Fordrar Ordentlig Reparation Dagligen"

To kill or not to kill, that is the question...

Edited 2008-06-16: Due to a completely worthless blog editor, the links for the pictures weren't working, but after some messing around in the html I fixed it, so now you can click the pictures to see them in their original size. This is, by far, the buggiest, glitchiest piece of crap I've ever used. I just had to say that.

Love is in the air

Went to my mother yesterday, and while helping Nathalie to the bathroom, I found these standing on a shelf above the toilet. You gotta love it.












Translation of the text on the jars: Love, arsenic and birth control pills.
Do note that the lid on the arsenic jar is missing.. does it imply that it's the only one that has been used, or perhaps even that it's all out? Haha...

School's out

I'm done. Finally finished with all the schoolwork I had hanging over me.
The last thing I did was to analyse a book, in this case "En komikers uppväxt" by Jonas Gardell.
He is defenitely one of my favourite authors, especially amongst the swedish ones I like. I love the book, and I've read it a couple of times now. It's a must to read it, and the sequel "Ett ufo gör entré" aswell. The picture above is a scan of the first page of the book, and the one below is, obviously, the back of the book.






















We need more gay authors!


Now I just have to wait and see if all my efforts will pay off. I have no reason to think they will, since I screwed up the last course. I probably wouldn't have been accepted to the program I've applied to anyways, but my chances were obviously greater. But it occured to me that if I don't get accepted now, I can always apply for the next semester instead of waiting a whole year. That's atleast something.

As for now, I'm enjoying my summer holiday that will last for two weeks before I start working. Eight weeks of selling my dignity for some money. Or, well, it's really not that bad, working at a grocery store, but it sure isn't anything I'm looking forward to doing. But there isn't really much of an alternative. Can't keep living on borrowed money when there is a job being handed to me. And I also feel appreciated by those hiring me, so that's a bonus I guess. I bet I'd win "employee of the month" if there was such a thing where I work. Hahaha...