Om jag kunde skulle jag explodera i en kaskad av konfetti och inälvor. Som en trumvirvel där någon hällt vatten på skinnet på virveln, så det fullkomligen exploderar ut vattnet när man slår på den. Eller som en ballong som någon nuddar med en nål, så man flyger iväg utan mål och riktning, än hit, än dit med ett fasligt ljud och en himla fart. Fast i min ballong tar luften inte slut, jag bara fortsätter flyga. Inser att jag låter en aning nedknarkad, fast kanske snarare uppknarkad. Men det är jag inte, faktiskt inte det minsta. Om de inte stoppat något underligt i Extra's tugummin. Jag är bara så sanslöst rastlös, men samtidigt saknar jag det där lilla som behövs för att omvandla rastlösheten till något produktivt och därmed undvika att jag blir GALEN!
Just nu skulle månen kunna ramla ned, och min reaktion skulle ligga någonstans mellan "coolt" och "jaha". Helt fasvänd i huvudet!
Jag har till och med ätit mig trött på godis, chips och all sån skit. Vad ska jag då göra nu? Övervägde att städa, baka eller träna. (Skratta ni, men det är sant!) Men hur fan skulle det gå till? Diskade lite faktiskt. Men det är så förbannat tråkigt, så det fungerade inte. Dessutom har jag ju diskmaskin dit det mesta hamnar.
Hade Nathalie varit hemma kunde jag ju gjort pärlhalsband med henne, eller ritat teckningar, eller... nä, vafan. Det kunde jag ju inte alls, klockan är ju lägdags för henne. Nå, då hade jag ju varit upptagen med det iaf.
Kanske lite skolarbete? Hm. Nej, det finns inget som lockar. Önskar att min käre make led av rastlöshet också, så hade vi kanske kunnat göra något tillsammans. Byggt ett korthus eller något. Men han sover tror jag bestämt. Blah.
Något måste jag ju kunna komma på.
söndag 25 januari 2009
måndag 29 december 2008
Fatigue
Jag har mycket att skriva, och en del bilder att lägga upp. Men orken infinner sig aldrig. Nu har jag nyss jobbat 12 timmar, så just nu känns det legitimt. Det är dock inte fallet i övrigt, jag har bara helt tappat all ork vad gäller allt utom faktisk överlevnad. Givetvis Nathalie också, men orken är långt ifrån vad hon förtjänar.
Jag tror jag hamnat i någon form av depression, och jag har inte orkat fundera särskilt mycket över varför. Mest troligt är det en kombination av olika saker som tillsammans blev för mycket. Jag orkar inte sköta om huset, jag orkar inte gå utanför huset, jag orkar inte prata med folk. När de ringer från jobbet måste jag tacka ja, så långt nere i träsket är jag inte, för pengarna behöver vi. Som sagt, de grundläggande behoven kan jag tillgodose, laga mat och så vidare.
På Mazlows behovstrappa skulle jag just nu stå och vingla på de nedersta stegen.
Att jag känner att jag inte kan finnas till för de som står mig nära gör mig ännu mer nedstämd, för jag vill träffas, prata och ha trevligt, jag vill hjälpa dem med det som fattas dem. Även om jag omöjligen kan rätta det som står fel till i deras liv vill jag i alla fall känna att jag har orken att försöka. Men det går bara inte. Jag kan knappt prata ordentligt, tappar ord och stakar mig. Hemma går det rätt bra, jag flyr in i spel och filmer där man kan glömma livet och leva genom något annat, någon annan.
Nog har jag haft dystra perioder förr, men de har alltid varit förankrade i något påtagligt, kanske till och med självförvållade. Nu känner jag mig utom kontroll, och det är ingen angenäm känsla. Annars vet jag alltid att bara jag får vila mig ett par dagar är jag på benen igen. Nu känns det mer som att jag faktiskt måste göra något, förändra något, arbeta mig uppåt igen. Jag kan ju ha fel förstås, men det känns inte som det brukar.
Som tur är så har jag ledigt från skolan i två veckor till. Ska försöka vila och strunta i allt som känns tungt ett tag. Så hälsa inte på mig (inte för att det är så troligt i vanliga fall heller, men ändå :P), för här kommer det se ut som skit tills jag samlat krafter!
Det hjälper ju inte heller att en plasttång smälte på värmeslingorna i diskmaskinen, så att all disk numera luktar och smakar bränd plast! Handdiskning har aldrig varit min grej. :P
Jag tror jag hamnat i någon form av depression, och jag har inte orkat fundera särskilt mycket över varför. Mest troligt är det en kombination av olika saker som tillsammans blev för mycket. Jag orkar inte sköta om huset, jag orkar inte gå utanför huset, jag orkar inte prata med folk. När de ringer från jobbet måste jag tacka ja, så långt nere i träsket är jag inte, för pengarna behöver vi. Som sagt, de grundläggande behoven kan jag tillgodose, laga mat och så vidare.
På Mazlows behovstrappa skulle jag just nu stå och vingla på de nedersta stegen.
Att jag känner att jag inte kan finnas till för de som står mig nära gör mig ännu mer nedstämd, för jag vill träffas, prata och ha trevligt, jag vill hjälpa dem med det som fattas dem. Även om jag omöjligen kan rätta det som står fel till i deras liv vill jag i alla fall känna att jag har orken att försöka. Men det går bara inte. Jag kan knappt prata ordentligt, tappar ord och stakar mig. Hemma går det rätt bra, jag flyr in i spel och filmer där man kan glömma livet och leva genom något annat, någon annan.
Nog har jag haft dystra perioder förr, men de har alltid varit förankrade i något påtagligt, kanske till och med självförvållade. Nu känner jag mig utom kontroll, och det är ingen angenäm känsla. Annars vet jag alltid att bara jag får vila mig ett par dagar är jag på benen igen. Nu känns det mer som att jag faktiskt måste göra något, förändra något, arbeta mig uppåt igen. Jag kan ju ha fel förstås, men det känns inte som det brukar.
Som tur är så har jag ledigt från skolan i två veckor till. Ska försöka vila och strunta i allt som känns tungt ett tag. Så hälsa inte på mig (inte för att det är så troligt i vanliga fall heller, men ändå :P), för här kommer det se ut som skit tills jag samlat krafter!
Det hjälper ju inte heller att en plasttång smälte på värmeslingorna i diskmaskinen, så att all disk numera luktar och smakar bränd plast! Handdiskning har aldrig varit min grej. :P
torsdag 4 december 2008
Sundsvall
Då har man alltså kommit hem från Sundsvall efter ännu en tur med mor till sjukhuset. Den här gången var det för att få besked om cancern de hittat var god- eller elakartad. Tyvärr var den elakartad, och de hittade även cancerceller i lymfkörteln de tog bort i samma operation. Därför vill de nu ta bort andra närliggande lymfkörtlar så snart som möjligt, och sedan börja med cellgiftsbehandling och slutligen (förhoppningsvis) strålning i fem veckor i Umeå.
Det var verkligen inte det besked man hade hoppats på, och i ärlighetens namn trodde jag inte att den skulle vara elakartad. Vet inte riktigt varför, men det kändes så osannolikt. Mamma är ju alltid frisk annars, förutom diverse krämpor i fötter och axlar som Konsum berikat henne med under 25 år.
Känner dock ingen större oro nu heller, kanske är det lite för obekant område för mig eller så har det inte sjunkit in. Jag vet inte. Men jag känner mig mer motiverad att ta det där blodprovet för att se om jag har samma gen.
Det är lite konstigt att känna sig såhär obekymrad, för normalt brukar jag ha en gnagande känsla där i maggropen där jag känner att mamma och jag inte alls är färdiga med varandra ännu. Hon har ännu mycket kvar att berika mitt liv med, och en viss rädsla för att hon plötsligt skulle dö infinner sig. Men nu när något faktiskt är ett potentiellt hot mot hennes liv känner jag det inte alls lika starkt. Varför?
Det enda logiska är att jag inte kan ta till mig allvaret i situationen. Att det inte riktigt lyckats sjunka in. Vilket i och för sig inte är så konstigt, för hon verkar ju på inget sätt sjuk. Hon sågar ved och försöker enträget uppfostra sina små (eller.. inte så små längre) kattungar, och hinner samtidigt med att var social och julpynta och gud vet allt. Hon beter sig inte som en människa med en livshotande sjukdom borde, om man ska se till någon form av inlärd stereotyp. Kanske hon, liksom jag, inte riktigt kan greppa vad allt detta innebär, utan fortsätter hellre sitt liv som om inget hade förändrats. Har inga direkta åsikter om vilket sätt som skulle vara bättre än det andra; att omfamna sin rädsla och låta dessa nya känslor forma ett nytt liv, på gott och ont eller att forsätta i samma banor och ta saker som de kommer, oavsett hur de kommer. Jag vet inte hur jag själv skulle göra.
Just nu är jag i alla fall inne på samma bana som henne, jag tar inte ut något i förskott och ser hur det ter sig allt eftersom.
För att övergå till lite mindre betyngande ämnen, så var vi ju givetvis in på både IKEA, Birsta City och Biltema innan vi rullade norrut igen.
Då riksdalerna lyser med sin frånvaro på mitt konto blev det väldigt sparsamt med handlandet. Men lite småplock blev det i alla fall. På IKEA kostade jag på mig ett packe nya galgar (9:-), nya musmattor till hela familjen (3x5:-) och ett litet tält till Nathalie som hon ska få i julklapp (49:-). Ja, just jag köpte lite tyg också som var ruskigt billigt, bara 7:-/m, så när orken visar upp sin nuna igen ska jag ta och sy gardiner till Nathalies rum. Vi åt dessutom lunch där, och vad annat än IKEA-köttbullar á la jättebilligt! 159:- betalade min mor för 3 portioner köttbullar (en medium, en liten och en barn), två vitlöksbröd, två chokladtårtbitar och en dryck. DET är billigt! Dessutom ingick ju såklart sallad, övrig dryck, kaffe och en glass till Nathalie. Suveränt! Och tillräckligt gott för att man ska känna sig nöjd! Vitlöksbrödet var dock inget vidare.
Vidare på Birsta var min plan att köpa en rosa nattskjorta till Nathalie, också julklapp. Hon är väldigt inne på rosa nu, och klänningar allra helst, men klänning på vintern är ju knappast särskilt praktiskt. Men på natten går det ju prima fint, så den ultimata julklappen var bestämd. Det eller en rosa bil. Men bilar har hon nog av! (Nog för att hon verkar vara mer inne på flygplan just nu) Sagt och gjort strosade jag in på Cubus, H&M och Kappahl på jakt efter en rosa nattskjorta. Det gick sisådär. På Cubus blev det ingenting, på H&M blev det en grårandig klänning på rea (49:-) och på Kappahl blev det efter mycket sökande en vit nattskjorta med rosa stjärnor och små spöken på (ca 90:-) och ett par rosa handskar (69:-). Alla rosa nattskjortor var antingen utan ärm, för dyra eller för små. Men den här hade ju åtminstone rosa stjärnor. Men helt nöjd är jag inte!
Trippen till Biltema var mer nytta än nöje, skulle egentligen bara byta de navkapslar min käre far köpt åt mig, eftersom de däck han köpte dem till inte passade på min bil! Så nu har jag rätt tum på båda fälgar och navkapslar! Jag kom dessutom ihåg att köpa nya batterier till bilnyckeln som slutat fungera helt (larmknappen alltså, den faktiska nyckeln fungerar ju!), och så hittade jag en billig bilkudde till Nathalie! Från 15 kg, och den gränsen har hon passerat med råge! Haha..
Kort och gott kan man nog säga att jag fick rätt mycket för pengarna idag! Även om jag inte fick så mycket. Men jag betalade ju inte mycket heller. :P
Tog en bild på all mat vi åt på IKEA, men jag orkar absolut inte hämta kameran och ladda upp den nu. Tar det en annan dag! (Jag kan tänka mig ha det ogjort när jag dör, så därför skjuter jag upp det utan skuld! Haha)
God natt!
Det var verkligen inte det besked man hade hoppats på, och i ärlighetens namn trodde jag inte att den skulle vara elakartad. Vet inte riktigt varför, men det kändes så osannolikt. Mamma är ju alltid frisk annars, förutom diverse krämpor i fötter och axlar som Konsum berikat henne med under 25 år.
Känner dock ingen större oro nu heller, kanske är det lite för obekant område för mig eller så har det inte sjunkit in. Jag vet inte. Men jag känner mig mer motiverad att ta det där blodprovet för att se om jag har samma gen.
Det är lite konstigt att känna sig såhär obekymrad, för normalt brukar jag ha en gnagande känsla där i maggropen där jag känner att mamma och jag inte alls är färdiga med varandra ännu. Hon har ännu mycket kvar att berika mitt liv med, och en viss rädsla för att hon plötsligt skulle dö infinner sig. Men nu när något faktiskt är ett potentiellt hot mot hennes liv känner jag det inte alls lika starkt. Varför?
Det enda logiska är att jag inte kan ta till mig allvaret i situationen. Att det inte riktigt lyckats sjunka in. Vilket i och för sig inte är så konstigt, för hon verkar ju på inget sätt sjuk. Hon sågar ved och försöker enträget uppfostra sina små (eller.. inte så små längre) kattungar, och hinner samtidigt med att var social och julpynta och gud vet allt. Hon beter sig inte som en människa med en livshotande sjukdom borde, om man ska se till någon form av inlärd stereotyp. Kanske hon, liksom jag, inte riktigt kan greppa vad allt detta innebär, utan fortsätter hellre sitt liv som om inget hade förändrats. Har inga direkta åsikter om vilket sätt som skulle vara bättre än det andra; att omfamna sin rädsla och låta dessa nya känslor forma ett nytt liv, på gott och ont eller att forsätta i samma banor och ta saker som de kommer, oavsett hur de kommer. Jag vet inte hur jag själv skulle göra.
Just nu är jag i alla fall inne på samma bana som henne, jag tar inte ut något i förskott och ser hur det ter sig allt eftersom.
För att övergå till lite mindre betyngande ämnen, så var vi ju givetvis in på både IKEA, Birsta City och Biltema innan vi rullade norrut igen.
Då riksdalerna lyser med sin frånvaro på mitt konto blev det väldigt sparsamt med handlandet. Men lite småplock blev det i alla fall. På IKEA kostade jag på mig ett packe nya galgar (9:-), nya musmattor till hela familjen (3x5:-) och ett litet tält till Nathalie som hon ska få i julklapp (49:-). Ja, just jag köpte lite tyg också som var ruskigt billigt, bara 7:-/m, så när orken visar upp sin nuna igen ska jag ta och sy gardiner till Nathalies rum. Vi åt dessutom lunch där, och vad annat än IKEA-köttbullar á la jättebilligt! 159:- betalade min mor för 3 portioner köttbullar (en medium, en liten och en barn), två vitlöksbröd, två chokladtårtbitar och en dryck. DET är billigt! Dessutom ingick ju såklart sallad, övrig dryck, kaffe och en glass till Nathalie. Suveränt! Och tillräckligt gott för att man ska känna sig nöjd! Vitlöksbrödet var dock inget vidare.
Vidare på Birsta var min plan att köpa en rosa nattskjorta till Nathalie, också julklapp. Hon är väldigt inne på rosa nu, och klänningar allra helst, men klänning på vintern är ju knappast särskilt praktiskt. Men på natten går det ju prima fint, så den ultimata julklappen var bestämd. Det eller en rosa bil. Men bilar har hon nog av! (Nog för att hon verkar vara mer inne på flygplan just nu) Sagt och gjort strosade jag in på Cubus, H&M och Kappahl på jakt efter en rosa nattskjorta. Det gick sisådär. På Cubus blev det ingenting, på H&M blev det en grårandig klänning på rea (49:-) och på Kappahl blev det efter mycket sökande en vit nattskjorta med rosa stjärnor och små spöken på (ca 90:-) och ett par rosa handskar (69:-). Alla rosa nattskjortor var antingen utan ärm, för dyra eller för små. Men den här hade ju åtminstone rosa stjärnor. Men helt nöjd är jag inte!
Trippen till Biltema var mer nytta än nöje, skulle egentligen bara byta de navkapslar min käre far köpt åt mig, eftersom de däck han köpte dem till inte passade på min bil! Så nu har jag rätt tum på båda fälgar och navkapslar! Jag kom dessutom ihåg att köpa nya batterier till bilnyckeln som slutat fungera helt (larmknappen alltså, den faktiska nyckeln fungerar ju!), och så hittade jag en billig bilkudde till Nathalie! Från 15 kg, och den gränsen har hon passerat med råge! Haha..
Kort och gott kan man nog säga att jag fick rätt mycket för pengarna idag! Även om jag inte fick så mycket. Men jag betalade ju inte mycket heller. :P
Tog en bild på all mat vi åt på IKEA, men jag orkar absolut inte hämta kameran och ladda upp den nu. Tar det en annan dag! (Jag kan tänka mig ha det ogjort när jag dör, så därför skjuter jag upp det utan skuld! Haha)
God natt!
onsdag 26 november 2008
Trött dagsredogörelse
Jag är så outgrundligt trött just nu, och jag orkar inte alls sitta här och skriva blogg. Men jag har inget annat som jag orkar göra heller, medan jag väntar på House och Heroes så jag får gå och lägga mig.
Dagen har varit lite... hektisk. Igår klockan 16 fick vi veta att de skulle komma klockan 7 nästa morgon och installera fjärrvärme. Great! Men... det innebar också att jag igårkväll fick tömma tvättstugan (läs: knuffa in alla saker i ett hörn där de inte skulle gå/arbeta), samt pensionärskuvösen så de skulle kunna bära in/ut pannor/växlare. Innan 22 var allt klart, och vi tog oss varsin kopp te. Konstaterade då att vi borde sova, så vi kunde ta oss upp i tid för att äta frukost och dylikt. Alltså ställa väckaren på halv sex. Men det är ju okej. Om man går och lägger sig strax efter tio. Men det gjorde vi givetvis inte. Vi hamnade i en lång och utdragen kemidiskussion och kom oss inte isäng förrän närmare midnatt. Då slängde vi på en film, som vi båda sett, i hopp om att lyckas somna till den. Gick mindre bra. Jag missade sista biten, kanske en halvtimme. Så, efter 3½-4 timmars sömn masade vi oss upp, gjorde välling åt Nathalie som var mer sovande än vaken medan hon åt och efteråt konstaterade "Natti 'ka äta frukost, å' sen sova" - för så tidigt har hon inte varit uppe sen hon var lill-liten!
Sedan har det borrats, svetsats, krökts och kånkats. Jag var rätt passiv, men än dock där hela tiden eller åtminstone i närheten. Vid halv tre skjutsade jag Carolina till stan, och fortsatte sedan mitt passiva deltagande. Någon gång ibland fick man rycka in när de behövde handdukar/brädor/slangar. Framåt klockan fyra började det verka färdigt, och jag började känna mig stressad. Skulle ju på barnkalas runt den tiden, då Vincent gått och blivit två bast!
Självklart jäklades det, och vi fick ingen värme på elementen. Men efter diverse luftningar gav det med sig på nästan alla element, så grabbarna och min far kunde åka hem. Jag lagade mat, vi åt, snyggade till oss lite och så blev det barnkalas med tårta! Nathalie hade utan tvekan 100% roligt nästan hela tiden, förutom när hon ramlade och slog huvudet samtidigt som hon var väldigt kissnödig. Hon lyckades hålla sig, men medan tårarna sprutade inne på toaletten och jag försökte få av henne strumpbyxorna höll hon upp klänningen och utbrast förtvivlat: "Inte kiss på klänningen!" Hur älskar man inte en sådan kommentar? Det viktigaste av allt var att klänningen inte skulle bli smutsig!
Vi gav upp rätt tidigt, Nathalie var helt slut efter att ha klivit upp minst 2 timmar tidigare än vanligt, och sedan ha folk springandes i huset hela dagen och till sist hänga med stora och små barn mellan tårtintag och lekar! Men nöjd var hon, om än inte då jag meddelade att vi skulle gå hem.
Nu sover hon, garanterat tungt. Och säkert länge. För min del är det detsamma, jag har skola klockan åtta imorgon. Det är mindre bra. Får se hur det går med det. Sen kommer pappa med släpvagnen för att forsla bort den gamla elpannan till Må. De som hämtar grovsopor/hemelektronik tar nämligen inte elpannor. För att de räknas som "fasta installationer" eller något dylikt. Det dummaste jag hört på länge! Det är i stort sett samma form som ett kylskåp, och innehåller garanterat inte något konstigare än ett kylskåp gör! Argh...
Efter det ska Nathalie eventuellt sova hos Farmor. Vore skönt med en sovmorgon, men visiten blir väldigt kort så frågan är om det är värt besväret. Vi får se.
... och nu gav jag upp. God natt!
Dagen har varit lite... hektisk. Igår klockan 16 fick vi veta att de skulle komma klockan 7 nästa morgon och installera fjärrvärme. Great! Men... det innebar också att jag igårkväll fick tömma tvättstugan (läs: knuffa in alla saker i ett hörn där de inte skulle gå/arbeta), samt pensionärskuvösen så de skulle kunna bära in/ut pannor/växlare. Innan 22 var allt klart, och vi tog oss varsin kopp te. Konstaterade då att vi borde sova, så vi kunde ta oss upp i tid för att äta frukost och dylikt. Alltså ställa väckaren på halv sex. Men det är ju okej. Om man går och lägger sig strax efter tio. Men det gjorde vi givetvis inte. Vi hamnade i en lång och utdragen kemidiskussion och kom oss inte isäng förrän närmare midnatt. Då slängde vi på en film, som vi båda sett, i hopp om att lyckas somna till den. Gick mindre bra. Jag missade sista biten, kanske en halvtimme. Så, efter 3½-4 timmars sömn masade vi oss upp, gjorde välling åt Nathalie som var mer sovande än vaken medan hon åt och efteråt konstaterade "Natti 'ka äta frukost, å' sen sova" - för så tidigt har hon inte varit uppe sen hon var lill-liten!
Sedan har det borrats, svetsats, krökts och kånkats. Jag var rätt passiv, men än dock där hela tiden eller åtminstone i närheten. Vid halv tre skjutsade jag Carolina till stan, och fortsatte sedan mitt passiva deltagande. Någon gång ibland fick man rycka in när de behövde handdukar/brädor/slangar. Framåt klockan fyra började det verka färdigt, och jag började känna mig stressad. Skulle ju på barnkalas runt den tiden, då Vincent gått och blivit två bast!
Självklart jäklades det, och vi fick ingen värme på elementen. Men efter diverse luftningar gav det med sig på nästan alla element, så grabbarna och min far kunde åka hem. Jag lagade mat, vi åt, snyggade till oss lite och så blev det barnkalas med tårta! Nathalie hade utan tvekan 100% roligt nästan hela tiden, förutom när hon ramlade och slog huvudet samtidigt som hon var väldigt kissnödig. Hon lyckades hålla sig, men medan tårarna sprutade inne på toaletten och jag försökte få av henne strumpbyxorna höll hon upp klänningen och utbrast förtvivlat: "Inte kiss på klänningen!" Hur älskar man inte en sådan kommentar? Det viktigaste av allt var att klänningen inte skulle bli smutsig!
Vi gav upp rätt tidigt, Nathalie var helt slut efter att ha klivit upp minst 2 timmar tidigare än vanligt, och sedan ha folk springandes i huset hela dagen och till sist hänga med stora och små barn mellan tårtintag och lekar! Men nöjd var hon, om än inte då jag meddelade att vi skulle gå hem.
Nu sover hon, garanterat tungt. Och säkert länge. För min del är det detsamma, jag har skola klockan åtta imorgon. Det är mindre bra. Får se hur det går med det. Sen kommer pappa med släpvagnen för att forsla bort den gamla elpannan till Må. De som hämtar grovsopor/hemelektronik tar nämligen inte elpannor. För att de räknas som "fasta installationer" eller något dylikt. Det dummaste jag hört på länge! Det är i stort sett samma form som ett kylskåp, och innehåller garanterat inte något konstigare än ett kylskåp gör! Argh...
Efter det ska Nathalie eventuellt sova hos Farmor. Vore skönt med en sovmorgon, men visiten blir väldigt kort så frågan är om det är värt besväret. Vi får se.
... och nu gav jag upp. God natt!
söndag 23 november 2008
Katter och knark!
Jag har insett att min fetlagda katt (Mephisto) är alkenist! (Inte alkemist, alkenist!) Alltså, han är som en alkoholist, men det är inte alkohol han är beroende av, det är alkener, närmare bestämt polyeten! Polyeten är i grunden etan (C2H6), det andra kolvätet och det som etanol består av. Polyeten används för att göra plastpåsar. Så min kisse är besatt av plastpåsar. Han nosar, slickar och stångar plastpåsarna som om de vore hans livssubstans! Han är knäpp!
Min mors gamla katt Selma, som dog av hög ålder för några år sedan, hade en liknande last. Hon var morotist! Hon blev helt knäpp om hon hittade en påse morötter. Hon låg och åmade sig på påsen, tuggade och gnuggade och blev alldeles upprymd. Över morötter! Katter överlag är knäppa, utan tvekan.
Allt det där låg jag och funderade över och roade mig med nu när jag vaknade. Så kan det gå när Nathalie inte är hemma, då har man tid att flumma och underhålla sig med nonsens!
Och jag kände mig rätt nöjd över kemislutsaten kring Mephistos påssnusande. Någonting har alltså fastnat där bak i huvudet av alla kemilektioner jag haft under hösten!
Det är intressant hur stor skillnad en lärare kan göra för ett ämne. På gymnasiet var kemi förvisso intressant, men intresset tog alltid slut när man gick utanför klassrummet. Nu, på Komvux, där jag har Christina Lindh, känner jag mig rent utav motiverad att läsa kemi, och kommer därför att läsa B-kursen i vår. Hon är utan tvekan den mest pedagogiska lärare jag haft. Går man på alla lektioner behöver man inte ens plugga inför proven, men missar man en lektion så är det inte helt utan vånda man sitter och traglar sig igenom avsnitten i boken. Helt sjukt kompetent är hon! Och jag har haft många bra lärare i mina dagar, men ingen så inspirerande som hon! En eloge till henne.
Nu har jag 3½ timme kvar av ledigheten, sedan bär det av till jobbet. 15-22 blir det idag, vilket innebär en smaskig summa pengar, men en mycket trött Zarah! Men det får man ta när ekonomin går på sparlåga. Ska göra mig lite frukost och spela lite Warhammer innan jag måste dra på mig rödskjortan och tina upp bilen! Den blev för övrigt uppiffad igår när jag var hem till min far. Motorvärmaruttaget är lokaliserat, slangarna till spolarvätskan är fastsatta, och jag tvättade av bilen, så nu är den blank och fin för första gången på ett par månader! Nu återstår bara att köpa motorvärmarkabel, av slaget Defa. Ca 400:- enligt utsaga! Gah! Människor är inte riktigt kloka. Men jag har å andra sidan igen det i längden. Bilen drar ansenligt mycket mer bensin vid kallstarter. Nära 1,3 l/mil. Tur att bensinpriset gått ner!
Over and out
Min mors gamla katt Selma, som dog av hög ålder för några år sedan, hade en liknande last. Hon var morotist! Hon blev helt knäpp om hon hittade en påse morötter. Hon låg och åmade sig på påsen, tuggade och gnuggade och blev alldeles upprymd. Över morötter! Katter överlag är knäppa, utan tvekan.
Allt det där låg jag och funderade över och roade mig med nu när jag vaknade. Så kan det gå när Nathalie inte är hemma, då har man tid att flumma och underhålla sig med nonsens!
Och jag kände mig rätt nöjd över kemislutsaten kring Mephistos påssnusande. Någonting har alltså fastnat där bak i huvudet av alla kemilektioner jag haft under hösten!
Det är intressant hur stor skillnad en lärare kan göra för ett ämne. På gymnasiet var kemi förvisso intressant, men intresset tog alltid slut när man gick utanför klassrummet. Nu, på Komvux, där jag har Christina Lindh, känner jag mig rent utav motiverad att läsa kemi, och kommer därför att läsa B-kursen i vår. Hon är utan tvekan den mest pedagogiska lärare jag haft. Går man på alla lektioner behöver man inte ens plugga inför proven, men missar man en lektion så är det inte helt utan vånda man sitter och traglar sig igenom avsnitten i boken. Helt sjukt kompetent är hon! Och jag har haft många bra lärare i mina dagar, men ingen så inspirerande som hon! En eloge till henne.
Nu har jag 3½ timme kvar av ledigheten, sedan bär det av till jobbet. 15-22 blir det idag, vilket innebär en smaskig summa pengar, men en mycket trött Zarah! Men det får man ta när ekonomin går på sparlåga. Ska göra mig lite frukost och spela lite Warhammer innan jag måste dra på mig rödskjortan och tina upp bilen! Den blev för övrigt uppiffad igår när jag var hem till min far. Motorvärmaruttaget är lokaliserat, slangarna till spolarvätskan är fastsatta, och jag tvättade av bilen, så nu är den blank och fin för första gången på ett par månader! Nu återstår bara att köpa motorvärmarkabel, av slaget Defa. Ca 400:- enligt utsaga! Gah! Människor är inte riktigt kloka. Men jag har å andra sidan igen det i längden. Bilen drar ansenligt mycket mer bensin vid kallstarter. Nära 1,3 l/mil. Tur att bensinpriset gått ner!
Over and out
torsdag 20 november 2008
Ett jäkla gnällande blir det
Så är det helg för min del. Skönt att få ta det lugnt en stund. Har nästan inget skolarbete som hänger över mig heller. Några små saker bara, som jag egentligen har hela terminen på mig att göra färdigt. Kan nog bli lite jobb på söndag, chefen frågade om jag var ledig när jag var in och handlade idag. Han skulle höra av sig om tid senare. Pengarna känns onekligen som en skänk från... ja, någonstans. Men jag känner mig inte alls särskilt peppad, med förkylningstendenser och allmän trötthet. Det lär inte stoppa mig, men jag kommer garanterat spendera en del tid med att gnälla lite extra för att jag inte orkar.
Vill egentligen ordna en liten myskväll med något gott och äta och kanske någon film eller så. Men veden är slut, så det är för kallt, jag har ingen ork att fixa det där ätbara, och något färdigt har vi inte. Dessutom känner jag mig smutsig, men jag orkar inte duscha heller. Särskilt som vattnet bara är halvvarmt när jag inte eldat något. Jag har åtminstone två chokladbollar kvar, men det är ju bara en munsbit, och en väldigt liten sådan när det är mer än en mun som ska mättas!
Har märkt att det ofta är ett genomgående tema i väldigt många bloggar, att man skriver som mest när man mår som sämst. Man skriver om irritationsmoment, krämpor, oro, sorg.. ja, you name it. Det finns undantag, såklart, men väldigt ofta lutar det åt det hållet. Jag märker att jag gör detsamma, de gånger jag bara rapporterar neutrala eller rent av bra saker blir inläggen ofta korta och med bilder. Men när jag känner mig trött, stressad, arg eller vad det nu kan vara så kan jag skriva tills tangentbordet ger upp.
Men just idag känner jag mig ändå lite mer neutral än tidigare dagar. Har nog lite feber, för jag sitter och funderar på små och flummiga insikter som dyker upp här och där. För stunden brukar de dessutom verka fulla av visdom och objektivitet, men när jag kvicknat till lite inser jag ofta att jag bara fastnat i en tankebana och inte tagit nödvändiga saker i åtanke. Som tur är har jag ganska långt mellan tanke och handling i sådana fall, så jag hinner inte exponera skiten för världen särskilt ofta!
Nathalie är i alla fall piggare, nästan lite för pigg för sina hängiga föräldrar! Men det är ju alltid skönt när ens barn inte är så sjuka att de inte ens har matlust! (För de som känner min dotter vet att hennes aptit inte går av för hackor!) Kokade kornmjölspalt i förrgår, som hon älskar (näst efter pannkakor), och hon åt "bara" upp halva portionen! Går knappast någon nöd på henne, men det är onekligen ett tydligt tecken på att hon var ordentligt hängig!
Imorgon blir det nog en tur upp till Gideåbruk för att fixa lite med bilen, och så stannar Nathalie hos Moffa över natten om det går som det är tänkt. Vore underbart med sovmorgon på lördag! Bara de inte ringer från jobbet och väcker en.. inte för att jag inte vill jobba, ringer de så tackar jag ja. Men jag vill ännu hellre sova!
Ska gå och se om det inte finns något att knapra på, så känns kvällen i alla fall lite mysigare! Nathalie har just beställt en banan, och det kan vi ju åtminstone ordna! Haha, vilken fest :P
Vill egentligen ordna en liten myskväll med något gott och äta och kanske någon film eller så. Men veden är slut, så det är för kallt, jag har ingen ork att fixa det där ätbara, och något färdigt har vi inte. Dessutom känner jag mig smutsig, men jag orkar inte duscha heller. Särskilt som vattnet bara är halvvarmt när jag inte eldat något. Jag har åtminstone två chokladbollar kvar, men det är ju bara en munsbit, och en väldigt liten sådan när det är mer än en mun som ska mättas!
Har märkt att det ofta är ett genomgående tema i väldigt många bloggar, att man skriver som mest när man mår som sämst. Man skriver om irritationsmoment, krämpor, oro, sorg.. ja, you name it. Det finns undantag, såklart, men väldigt ofta lutar det åt det hållet. Jag märker att jag gör detsamma, de gånger jag bara rapporterar neutrala eller rent av bra saker blir inläggen ofta korta och med bilder. Men när jag känner mig trött, stressad, arg eller vad det nu kan vara så kan jag skriva tills tangentbordet ger upp.
Men just idag känner jag mig ändå lite mer neutral än tidigare dagar. Har nog lite feber, för jag sitter och funderar på små och flummiga insikter som dyker upp här och där. För stunden brukar de dessutom verka fulla av visdom och objektivitet, men när jag kvicknat till lite inser jag ofta att jag bara fastnat i en tankebana och inte tagit nödvändiga saker i åtanke. Som tur är har jag ganska långt mellan tanke och handling i sådana fall, så jag hinner inte exponera skiten för världen särskilt ofta!
Nathalie är i alla fall piggare, nästan lite för pigg för sina hängiga föräldrar! Men det är ju alltid skönt när ens barn inte är så sjuka att de inte ens har matlust! (För de som känner min dotter vet att hennes aptit inte går av för hackor!) Kokade kornmjölspalt i förrgår, som hon älskar (näst efter pannkakor), och hon åt "bara" upp halva portionen! Går knappast någon nöd på henne, men det är onekligen ett tydligt tecken på att hon var ordentligt hängig!
Imorgon blir det nog en tur upp till Gideåbruk för att fixa lite med bilen, och så stannar Nathalie hos Moffa över natten om det går som det är tänkt. Vore underbart med sovmorgon på lördag! Bara de inte ringer från jobbet och väcker en.. inte för att jag inte vill jobba, ringer de så tackar jag ja. Men jag vill ännu hellre sova!
Ska gå och se om det inte finns något att knapra på, så känns kvällen i alla fall lite mysigare! Nathalie har just beställt en banan, och det kan vi ju åtminstone ordna! Haha, vilken fest :P
onsdag 19 november 2008
Snor, dammsugare och chokladbollar
Många turer blev det med däcken, men nu har vi fastställt att 15"-fälgar passar, fast det står i ägarbeviset att orginal är 14". Det är ett mysterium utan dess like. Jag fick låna en fälg från Carstedts så att jag skulle vara säker på vad det är för fälgar som passar. Så nu återstår att se om det finns några sådana att få tag på till lämplig penning!
Vad annars då? Ja, det var ju det där med datorn. Jag formaterade hårddisken och ominstallerade Windows för att utesluta mjukvaruproblem, och installerade sedan om Warhammer. Spelet slutade "frysa", men nu crashar det med 2-3 minuters intervaller istället. Misstänker dock att det är deras fel den här gången, då en ny patch kom ut idag. Problemen blev betydligt värre efter att jag laddat ned den. Har kontaktat support, så nu är det bara att vänta och se. Man blir lite (läs: mycket) förbannad när man betalat pengar för något, och så kan man inte använda det. Och inte vet man vems fel det är heller! Kan ju lika väl vara något krux med min dator. Den håller ju inte riktigt måttet, så det kanske helt enkelt är det som är problemet. Men då borde det inte ha fungerat så bra som det gjort de föregående 3 veckorna.
För att spä på eländet ytterligare så har Nathalie blivit sjuk, hon har feber och snorar, och det verkar som att jag blir näste man till rakning. Eller snytning kanske passar bättre i sammanhanget. Fördelen är att hon blir hemskt snäll och lydig, hon orkar inte hitta på några hyss. Men jag blir så mammig och hon är ju så ynklig när hon har feber! Men det är en mysig känsla att få bädda ner henne i soffan och servera än det ena än det andra. Jag bakade dessutom chokladbollar idag, (mest för att mitt chokladsug var helt obeskrivligt stort, och börsen påpekade att det vore dumt att impulsshoppa godis just nu) vilket gjorde underverk för den lilla sjuklingen, i alla fall för en stund!
Känner att jag nog inte har så mycket mer än elände att rapportera idag. Är nog förkylningen som får mig att se allt i gråskala. Bland annat. Har för övrigt insett att vi behöver en ny dammsugare. Vi fick en ny av min mor för ett par år sedan. Den beslutade sig för att börja låta som en traktor och lukta bränt lämpligt efter att 2-årsgarantin gått ut. Så nu har vi bara vår gamla, som verkligen suger, och det i negativ bemärkelse.
Önskelistan blir alltså härmed längre:
*Dammsugare med ordentligt sug, som klarar både katthår och riskorn som på något mystiskt vis letar sig in under en viss dams stol för jämnan!
Ser i alla fall fram emot kvällen. Ska spela lite Sims, i brist på Warhammer, och sedan blir det nytt avsnitt av både Heroes och House, helst nedkrypen i sängen!
Nu blir det en rök i kylan och så ska jag nog göra upp en brasa så man inte måste ha yllemössa på sig när man ska sova!
Vad annars då? Ja, det var ju det där med datorn. Jag formaterade hårddisken och ominstallerade Windows för att utesluta mjukvaruproblem, och installerade sedan om Warhammer. Spelet slutade "frysa", men nu crashar det med 2-3 minuters intervaller istället. Misstänker dock att det är deras fel den här gången, då en ny patch kom ut idag. Problemen blev betydligt värre efter att jag laddat ned den. Har kontaktat support, så nu är det bara att vänta och se. Man blir lite (läs: mycket) förbannad när man betalat pengar för något, och så kan man inte använda det. Och inte vet man vems fel det är heller! Kan ju lika väl vara något krux med min dator. Den håller ju inte riktigt måttet, så det kanske helt enkelt är det som är problemet. Men då borde det inte ha fungerat så bra som det gjort de föregående 3 veckorna.
För att spä på eländet ytterligare så har Nathalie blivit sjuk, hon har feber och snorar, och det verkar som att jag blir näste man till rakning. Eller snytning kanske passar bättre i sammanhanget. Fördelen är att hon blir hemskt snäll och lydig, hon orkar inte hitta på några hyss. Men jag blir så mammig och hon är ju så ynklig när hon har feber! Men det är en mysig känsla att få bädda ner henne i soffan och servera än det ena än det andra. Jag bakade dessutom chokladbollar idag, (mest för att mitt chokladsug var helt obeskrivligt stort, och börsen påpekade att det vore dumt att impulsshoppa godis just nu) vilket gjorde underverk för den lilla sjuklingen, i alla fall för en stund!
Känner att jag nog inte har så mycket mer än elände att rapportera idag. Är nog förkylningen som får mig att se allt i gråskala. Bland annat. Har för övrigt insett att vi behöver en ny dammsugare. Vi fick en ny av min mor för ett par år sedan. Den beslutade sig för att börja låta som en traktor och lukta bränt lämpligt efter att 2-årsgarantin gått ut. Så nu har vi bara vår gamla, som verkligen suger, och det i negativ bemärkelse.
Önskelistan blir alltså härmed längre:
*Dammsugare med ordentligt sug, som klarar både katthår och riskorn som på något mystiskt vis letar sig in under en viss dams stol för jämnan!
Ser i alla fall fram emot kvällen. Ska spela lite Sims, i brist på Warhammer, och sedan blir det nytt avsnitt av både Heroes och House, helst nedkrypen i sängen!
Nu blir det en rök i kylan och så ska jag nog göra upp en brasa så man inte måste ha yllemössa på sig när man ska sova!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
