Sommaren är kort - livet är långt

Så har man jobbat färdigt för den här sommaren, och skolan har kört igång. Schemat är precis så deprimerande som jag föreställde mig tidigare i sommar. Kemi, fysik, naturkunskap, historia och företagsekonomi. För första gången känner jag mig inte förhoppningsfull eller motiverad. Har tappat tron på att jag faktiskt pallar med det här, mest för att det är mycket tuffare ämnen än de jag läst tidigare på komvux. Står konstant i valet och kvalet om jag skulle försöka hitta ett jobb istället, men nu har jag ju redan börjat så då kan jag lika väl fortsätta. Kommer jag inte in efter det här så är det dock kört, då får jag hitta mig ett jobb och fundera vad jag ska göra av livet istället. Kanske Socionom inte är så dumt ändå? Eller? Vi får se.



Har ju en liten fot inne på Konsum, så om jag nästa år inte kommer in på skolan finns en ganska god chans att jag får fast där. Det är ett antal tanter som går i pension 2009, så då finns plats för nytt blod. Att ha en stabil och säker ekonomi känns väldigt lockande just nu.

Pengar har blivit väldigt tröttsamt. Jag har tjänat mer än någonsin förr den här sommaren, och vi har så vi klarar oss en bra tid framöver, men en klumpsumma är inte lika betryggande som återkommande inkomstskurar. Vi klarar oss alltid, men ovissheten tär våldsamt. Dessutom har vi fortfarande lite kvar att betala på bilen, vilket vi kan göra nu, men det är samtidigt lite riskabelt att göra av med hela bufferten då framtiden är oviss.



Det är kanske bättre att vara arbetsmyra än akademiker, åtminstone i den nuvarande situationen för min del. Jag är nog inte så stresstålig som jag en gång var.

Junsele

Igår blev det en familjesemester i miniformat. Vi tog vår gröna Ford (japp, vi köpte den.. tror jag glömt skriva det) och åkte till Junsele djurpark över dagen. Finns inte så mycket att säga om det hela, laddar upp lite bilder istället!

Matdags för herr Älg.

Lejonen ville inte komma närmare så bilden är halvdålig.

Natti fick åka en tur med en liten elbil. Lyckligaste tjejen i Junsele!

Farmarrävarna var ytterst små, och ytterst trötta!

Zebramanguster. Fan vet.

Lamorna muttrade medan de åt.

Åsnemor och åsnebarn. Skevt gäddhäng på mammans nacke!

Åsnebarnet kom och hälsade lite på mig.

Djurparkens absolut coolaste djur!

Som efter en hel del lock och tjat kom fram och posade snällt.

Den såg Natti och måste ha tänkt "Mmm, mat" för den släppte henne inte med blicken!

Jag vill ge upp nu

Som om världen inte pissat ned mig tillräckligt på sistone. Talade åter igen med Antagningen idag, för att reda ut varför mitt snittbetyg var beräknat på 2600 poäng istället för 2350 som slutbetyget är på. Då visar det sig att jag blivit blåst ännu en gång. Man får inte byta ut befintliga betyg i slutbetyget med andra kurser. Man MÅSTE läsa upp just de kurser som finns i slutbetyget. Vilket för min del innebär:

Företagsekonomi A
Företagsekonomi B
Filosofi A
Historia A
Kemi A
Fysik A
Naturkunskap A
Naturkunskap B
Tyska steg 3

Jag känner mig i ärlighetens namn benägen att ge upp nu. För vem fan hade tagit med de kurserna i slutbetyget, om de hade vetat att de måste läsa dem igen? Inte jag.
Jag är så jävla less nu. Så jävla less. För att inte tala om att jag måste läsa dem inom ett år.

Jag vill ge upp nu.

Ge inte upp

Efter en dryg timmes väntan i telefonkö kom jag igår fram till Antagningen i Strömsund. (Min snälla chef lät mig ringa på arbetstid, med högtalaren på på telefonen så jag skulle höra när de svarade) Det visar sig att det inte var de som var inkompetenta. Utan snarare systemet och eventuellt ett par studievägledare som givit ut bristfällig information.

Så här ligger det till. När du fått ut ditt slutbetyg kan du komplettera vid ansökan med enskilda betyg, det är inga problem. MEN. De kurser du vill komplettera med får INTE vara lokala kurser. Sådana får man bara räkna med om de finns i slutbetyget. Alltså har jag läst 300-350 poäng (minns inte exakt) som jag inte har någon som helst nytta av. Det är nästan en hel termins studier. Åt helvete. Framförallt är det nästan 80 000 i studieskulder som jag gärna varit utan. Jag är inte så lite bitter. Inte främst för pengarna, utan för att jag nu måste läsa ett helt år till för att ens ha en chans att komma in. Och i och med att jag inte får läsa lokala kurser måste jag hålla mig till skitämnen som fysik och matte och annan skit.

Så alla som tänkt läsa upp kurser på komvux, TÄNK PÅ DET! Man undrar hur många som går på samma nit som jag. Jag har då aldrig fått höra om någon sådan regel, och i min mening är den helt absurt dum. Om kursen kan räknas med i slutbetyget borde den rimligtvis vara lika mycket värd utanför slutbetyget. Jävla byråkrati.

Ett litet plåster på såren var i alla fall min chefs lilla peptalk när han hörde hur det låg till. Han sa åt mig att inte ge upp, samtidigt som han lovade att försöka fixa lite jobb till mig under hösten så jag slipper ta fullt studielån. Det går ju inte att garantera något, men jag vet i alla fall att jag har hög prioritet på vikarielistan. Det känns jäkligt bra. Att ha 240 000 i studieskulder INNAN man börjat på universitet känns ju långt ifrån optimalt. Så nu kanske jag kommer lite billigare undan. Vi får se.

Tills vidare fokuserar jag på att jobba, så löser jag det andra sedan. Tjänar inte mycket till att gå och gräva ner sig för varje bakslag. Problemen blir inte mindre för det.

17,88

För exakt en vecka sedan blev vi Ford-ägare. Har inte haft tid att skriva, all tid har gått åt till att jobba, sova och köra bil. För att inte tala om all tvättning och vaxning och gud vet vad.
Men vi är i alla fall väldigt nöjda med bilen, finns inget direkt att klaga på förutom att stängningsanordningen på tanklocket är trasigt. Men vi ordnade en provisorisk stängning, så får vi se vad man kan göra åt saken senare.

Känns lite surrealistiskt varje gång jag åker iväg till jobbet och V6'an spinner som en kisse under huven. Visst har jag kört nyare bilar med mer komfort och allt, men den här äger vi själva så det blir en helt annan sak. Det känns nästan lite brottsligt, som att det nog egentligen inte är vår bil, eller något annat fånigt. Men snart har man väl vant sig.

Har avverkat tre av åtta veckor på jobbet nu. Är outgrundligt less, men mest för att jag är så trött hela tiden. Jag lyckas aldrig gå och lägga mig i vettig tid, oavsett hur trött jag är på kvällarna. Hoppas jag hinner vara ledig lite innan jag ska börja plugga igen, kan behöva ett par dagar på mig att sova igen allt.

På tal om skola fick jag igår besked om första urvalet till Psykologprogrammet i Umeå. Och jag blev arg. Väldigt arg. På något jävla vis har de lyckats låta bli att ta med de 400 poäng jag läst sen ifjol, så jag hamnade på reservplats 150. Jag vet inte hur eller varför, men det kan aldrig stämma. Men givetvis fick jag beskedet igår (lördag), och deras kundtjänst har öppet måndag till fredag, så jag får inget veta förrän imorgon. Förvisso hade jag inte räknat med att komma in, särskilt inte på första urvalet, men jag måste ju få räkna de poäng jag läst, annars är det bara att kasta in handduken. Enligt deras beräkningar har jag nu ett betygssnitt på 17,88 som enligt mina beräkningar borde vara runt 19,2. En viss skillnad! Argh, garanterat semestervikarier som ligger bakom. Eller allmänt inkompetent folk.

Bleh.

Fordrar Ordentlig Reparation Dagligen

Första veckan på jobbet är avklarad. Sju kvarstår alltså. Att jobba på ett sådant ställe som jag gör får mig att inse hur bra jag har det som kommit på vad jag vill spendera mitt resterande liv med, yrkesmässigt talat. Att jobba på Konsum är inget annat än ett vilseledande, tunnelseendeframkallande tidsfördriv som många förlorat sig i. Det slog mig när jag efter jobbet en dag satt ute på altanen och rökte, då jag insåg att gräsmattan behövde klippas, att de dagar jag jobbar finns det inte plats för något annat. Jag planerar in allt annat som måste göras, och som jag vill göra på de få ledigdagar jag har, eftersom de timmar som är kvar då jag kommer hem från jobbet går åt till att varva ned och att sedan i ett zombielikt stadie halvsova vid TV'n eller datorn tills jag masar mig i säng. Nu är det givetvis så att de som faktiskt jobbar mer än åtta veckor per år får in en bättre rutin och både orkar och hinner med mer, för att de måste. Men ändå, att spendera större delen av sin vakna tid på ett ställe som inte tillför något annat än en lönecheck är för mig inte mycket till livskvalitet.


Nu råkar jag trivas rätt bra på Konsum, jag känner mig nyttig och duktig, men atmosfären är långt ifrån trivsam, med bittra och trötta kollegor som glömt vad drömmar var och hur innovation stavas. Ibland blir jag kreativ och produktiv och försöker ge dem lite perspektiv, sprida lite positiv energi, men det går snabbt över. Det enda det kan tänkas leda till är att de snackar ännu mer skit bakom ryggen på mig för att jag tycks veta bäst helt plötsligt. Nej, det är nog enklast att rida på den lilla våg av respekt jag lyckats bygga upp under de fem år jag jobbat där till och från, och utnyttja dess effekt vid väl valda tillfällen.


Jag känner redan nu, efter bara sju dagars arbete hur det suger musten ur mig, både fysiskt och psykiskt. Därav den plötsliga övergången till svenska, hjärnan snurrar inte tillräckligt fort för att spotta fram förståelig engelska. Dessutom har jag insett att de få läsare jag eventuellt har, nog med största sannolikhet är svenskar.


En liten energiboost har jag lyckats få i helgen i alla fall, Nathalie har varit hos fammo, så jag har fått vila, och dessutom fick vi för oss att titta på en ny bil. Vi hittade dessutom en som vi båda föll för ögonblickligen, så nu väntar provkörning och övrig inspektion till helgen innan vi slår till. Priset är egentlige nog så högt för oss, men vi har ordnat det, så innan sommaren är slut äger vi bilen och är helt skuldfria. Fattiga, men skuldfria!


Känns enormt skönt att äntligen ha vår helt egna bil, utan inblandning av min far, annat än hans "goda råd" om att vi borde köpa en Audi, eller kanske en Toyota (han äger X antal Audi och en Toyota), et cetera. Den medför förståss lite högre omkostnader, V6:or drar ju lite mer bränsle än en V5:a, och försäkringen blir aningens högre... but that shit can't bring me down now!

Här är några smakprov hur vår eventuella nya pärla ser ut!

Min fars reaktion på att vi tittar på en Ford var: "Vet du vad Ford betyder? Fordrar Ordentlig Reparation Dagligen"

To kill or not to kill, that is the question...

Edited 2008-06-16: Due to a completely worthless blog editor, the links for the pictures weren't working, but after some messing around in the html I fixed it, so now you can click the pictures to see them in their original size. This is, by far, the buggiest, glitchiest piece of crap I've ever used. I just had to say that.